The show...
...must go on. Det här blir ett känslosamt inlägg. Men jag tror på att visa känslor.
Ja det här har kanske inte varit mitt livs roligaste vecka.
Just nu skulle jag behöva en varm sommardag och den där sjön mitt ute i skogen utanför Japan där det enda man hör är vågorna som slår mot stranden. Bara vara.
När man gräver ner sig i känslor som man gömt sig för i flera år känns det som om ingenting nånsin kommer att bli bra igen. Men så ringer det på dörren. Och där står min Angel. Och hon har med sig allt det jag älskar. Ostbågar, bea-sås och halloumi. Men mest av allt har hon med sig Angel.
Så vi sitter i soffan hela dan och kollar på dålig film och käkar kokosbollar.
Sen kommer Jossan. Vi grinar ikapp en stund för att allt måste vara så komplicerat hela tiden.
Så ringer mamma. Och förklarar vad föräldrar är till för. Hon säger att deras uppgift är att ibland reda ut vardagsproblemen men jag vet inte om hon och pappa förstår att mina föräldrar gör så mycket mer än så.
Blommor från mamma och pappa!
Och så ringer storasyster och bara att höra hennes röst gör mig lugn. Vad som än händer kan jag aldrig bli ensam.
Sms trillar in och bekräftar vad jag länge misstänkt: jag har världens bästa vänner.
Och så får jag ett laglöst sms från min bättre hälft i Skottland. Så att jag inte kan låta bli att skratta.
Sist av allt kommer Matts och släpar mig runt Boulognern. För även om vi nu inte råkar vara MattsochJessika längre så verkar det som om han kan tänka sig att gå vid min sida lite ibland ändå. Och bara det gör ju att jag börjar grina igen. Av tacksamhet den här gången.
Och eftersom det här ändå blev ett så sentimentalt inlägg kan jag lika gärna avsluta i samma anda: Tack Henke för att du fick mig att förstå hur viktigt det är att kunna säga vad man känner även när det är jobbigt. Det är att ta ansvar för sina egna känslor istället för att skylla dem på någon annan och det kan vara det viktigaste jag nånsin kommer att lära mig.
Ja det här har kanske inte varit mitt livs roligaste vecka.
Just nu skulle jag behöva en varm sommardag och den där sjön mitt ute i skogen utanför Japan där det enda man hör är vågorna som slår mot stranden. Bara vara.
När man gräver ner sig i känslor som man gömt sig för i flera år känns det som om ingenting nånsin kommer att bli bra igen. Men så ringer det på dörren. Och där står min Angel. Och hon har med sig allt det jag älskar. Ostbågar, bea-sås och halloumi. Men mest av allt har hon med sig Angel.
Så vi sitter i soffan hela dan och kollar på dålig film och käkar kokosbollar.
Sen kommer Jossan. Vi grinar ikapp en stund för att allt måste vara så komplicerat hela tiden.
Så ringer mamma. Och förklarar vad föräldrar är till för. Hon säger att deras uppgift är att ibland reda ut vardagsproblemen men jag vet inte om hon och pappa förstår att mina föräldrar gör så mycket mer än så.
Blommor från mamma och pappa!
Och så ringer storasyster och bara att höra hennes röst gör mig lugn. Vad som än händer kan jag aldrig bli ensam.
Sms trillar in och bekräftar vad jag länge misstänkt: jag har världens bästa vänner.
Och så får jag ett laglöst sms från min bättre hälft i Skottland. Så att jag inte kan låta bli att skratta.
Sist av allt kommer Matts och släpar mig runt Boulognern. För även om vi nu inte råkar vara MattsochJessika längre så verkar det som om han kan tänka sig att gå vid min sida lite ibland ändå. Och bara det gör ju att jag börjar grina igen. Av tacksamhet den här gången.
Och eftersom det här ändå blev ett så sentimentalt inlägg kan jag lika gärna avsluta i samma anda: Tack Henke för att du fick mig att förstå hur viktigt det är att kunna säga vad man känner även när det är jobbigt. Det är att ta ansvar för sina egna känslor istället för att skylla dem på någon annan och det kan vara det viktigaste jag nånsin kommer att lära mig.
Bättre att förekomma...
... än att förekommas. Eftersom jag vet att det förr eller senare kommer att dyka upp nånstans (tack vare Jossan) så är det väl lika bra att jag tar upp det själv. Hej, jag heter Jessika och jag är en skjutshora.
Ja. Det är sant. Jag gör nästan vad som helst för att slippa gå upp till dansklubben (kom igen, jag har mätt och det är över tre kilometer!). Så de senaste veckorna har jag lyckats få skjuts av 1,2,3,4,5,6,7 olika personer till och från dansen. Varför jag inte går? Prova hålla samma tempo som Jossan och Peter i en och en halv timme så vill jag se ER gå tre kilometer sen!
När jag kom hem var jag tvungen att inmundiga en Resorb. Har svettats ut motsvarande tre dagars vattenintag (minst) att döma av hur kläderna såg ut efter kursen, så jag tyckte det var bäst. Man vill ju vara i form för jobbveckan. Särskilt om det blir innebandy igen på onsdag.
Annars har jag nästan ätit ihjäl mig vid ett flertal tillfällen i helgen, inklusive alldeles nyss. Fast värst var det igår, potatisgratäng, fetaostfylld kyckling och päronsallad. Jag blev själv rätt imponerad över hur mycket jag åt. Sen dog lördagkvällen totalt. Jag däckade som en uppsköljd val på en skinnsoffestrand.
Ja. Det är sant. Jag gör nästan vad som helst för att slippa gå upp till dansklubben (kom igen, jag har mätt och det är över tre kilometer!). Så de senaste veckorna har jag lyckats få skjuts av 1,2,3,4,5,6,7 olika personer till och från dansen. Varför jag inte går? Prova hålla samma tempo som Jossan och Peter i en och en halv timme så vill jag se ER gå tre kilometer sen!
När jag kom hem var jag tvungen att inmundiga en Resorb. Har svettats ut motsvarande tre dagars vattenintag (minst) att döma av hur kläderna såg ut efter kursen, så jag tyckte det var bäst. Man vill ju vara i form för jobbveckan. Särskilt om det blir innebandy igen på onsdag.
Annars har jag nästan ätit ihjäl mig vid ett flertal tillfällen i helgen, inklusive alldeles nyss. Fast värst var det igår, potatisgratäng, fetaostfylld kyckling och päronsallad. Jag blev själv rätt imponerad över hur mycket jag åt. Sen dog lördagkvällen totalt. Jag däckade som en uppsköljd val på en skinnsoffestrand.
Idag igår...
Igår...
...spelade Ankan och jag innebandy med jobbets grabbigaste gäng (det är inte så svårt att nå den positionen om vi säger så).
... hade jag först lite ångest (ja Angel, jag panikkissade också, precis som innan dansen) eftersom jag inte hållit i en innebandyklubba på typ... 10-12 år... Jag undanbeder mig skämt om andra sorters klubbor här.
... försökte jag undvika att springa benen av mig och istället komma på hur det var det där spelet gick till.
... misslyckades jag gravt på föregående punkt.
Idag...
... har jag funderat på att amputera valda delar av min kropp.
... åkte jag trots smärtan och dansade på klubbens torsdagsdans.
... undvek jag att titta på den stela tanten som då och då dansade förbi i spegeln.
... avslutade jag dagen med en svalkande ansiktsmask eftersom jag har sån träningsvärk att jag har feber. Det är poäng på det.
Jörgen: Jag kan väl inte ta ansvar för det som händer bakom mig?
...spelade Ankan och jag innebandy med jobbets grabbigaste gäng (det är inte så svårt att nå den positionen om vi säger så).
... hade jag först lite ångest (ja Angel, jag panikkissade också, precis som innan dansen) eftersom jag inte hållit i en innebandyklubba på typ... 10-12 år... Jag undanbeder mig skämt om andra sorters klubbor här.
... försökte jag undvika att springa benen av mig och istället komma på hur det var det där spelet gick till.
... misslyckades jag gravt på föregående punkt.
Idag...
... har jag funderat på att amputera valda delar av min kropp.
... åkte jag trots smärtan och dansade på klubbens torsdagsdans.
... undvek jag att titta på den stela tanten som då och då dansade förbi i spegeln.
... avslutade jag dagen med en svalkande ansiktsmask eftersom jag har sån träningsvärk att jag har feber. Det är poäng på det.
Jörgen: Jag kan väl inte ta ansvar för det som händer bakom mig?
The master...
... of television heter ett väldigt roligt spel. Ikväll var det dock inte så roligt. Matts vann. Och jag kom sist. Men det hade ändå sina poänger.
Matts: Var tyst och svälj!
Peter (i bakgrunden): Dra upp och ner, upp och ner.
Eh... Det var en filmreferens? Det hjälpte inte upp mitt rykte? Nä?
Peter: Jag har ju blå! Nej, det var min ku...
Alla andra: Din VAD?!
Peter: Min knopp sa jag!
Ja absolut. Det är ett "u" i knopp.
Jag blev tvingad att se i alla fall ETT avsnitt av Big Brother den här säsongen.
Jag: Hon verkar inte så smart.
Matts: Då får man inte vara med. Så du är rökt.
Jag: VAD SA DU! Haha! Du tycker jag är smart!
Peter: Nu gjorde du bort dig.
Ja det kan man lugnt säga.
Peter: Du tog alla dom runda med hål i! Din jävel.
Matts: Var tyst och svälj!
Peter (i bakgrunden): Dra upp och ner, upp och ner.
Eh... Det var en filmreferens? Det hjälpte inte upp mitt rykte? Nä?
Peter: Jag har ju blå! Nej, det var min ku...
Alla andra: Din VAD?!
Peter: Min knopp sa jag!
Ja absolut. Det är ett "u" i knopp.
Jag blev tvingad att se i alla fall ETT avsnitt av Big Brother den här säsongen.
Jag: Hon verkar inte så smart.
Matts: Då får man inte vara med. Så du är rökt.
Jag: VAD SA DU! Haha! Du tycker jag är smart!
Peter: Nu gjorde du bort dig.
Ja det kan man lugnt säga.
Peter: Du tog alla dom runda med hål i! Din jävel.
Marco...
... Polo! Hittade de försvunna citaten från helgen i Hällsjö!
Per: Hitt på nå själv då om du tyck ja e så dum!
Ord och inga visor! Dessutom på underbaraste Per-dialekt!
Lina: Hawaii? Varför skulle han bo på HaWAii?
Jag undrar lite varför jag skrattade så mycket åt det här? Vem vill inte bo på Hawaii?
Lina: Devil.
Alla: Näää!
Lina: Va?
Mari: Han e en varg.
Om jag hade kommit ihåg frågan hade det här blivit roligare, det förstår jag också.
Ja. Ehe, det hade kanske blivit roligare om jag kommit ihåg mer om när citaten yttrades, men jag minns bara att det var hemskt trevligt.
Liksom gårdagen var. Jag brukar inte umgås så mycket i "gäng" (med undantag av bästa Vasagänget som genom otaliga AW lärt sig älska varandras goda OCH dåliga sidor. Nej Annika, du har inga dåliga sidor, det är mig själv jag pratar om <#), men juntagänget gör det klart värt ansträngningen. Se Angels blogg för närmare detaljer.
Min läkare tycker inte att det är någon idé att utreda min magsjukdom mer än vad som redan gjorts. Bara att lära sig leva med. Så länge jag kan äta ostbågar kan jag faktiskt tänka mig att kliva på det tåget.
Per: Hitt på nå själv då om du tyck ja e så dum!
Ord och inga visor! Dessutom på underbaraste Per-dialekt!
Lina: Hawaii? Varför skulle han bo på HaWAii?
Jag undrar lite varför jag skrattade så mycket åt det här? Vem vill inte bo på Hawaii?
Lina: Devil.
Alla: Näää!
Lina: Va?
Mari: Han e en varg.
Om jag hade kommit ihåg frågan hade det här blivit roligare, det förstår jag också.
Ja. Ehe, det hade kanske blivit roligare om jag kommit ihåg mer om när citaten yttrades, men jag minns bara att det var hemskt trevligt.
Liksom gårdagen var. Jag brukar inte umgås så mycket i "gäng" (med undantag av bästa Vasagänget som genom otaliga AW lärt sig älska varandras goda OCH dåliga sidor. Nej Annika, du har inga dåliga sidor, det är mig själv jag pratar om <#), men juntagänget gör det klart värt ansträngningen. Se Angels blogg för närmare detaljer.
Min läkare tycker inte att det är någon idé att utreda min magsjukdom mer än vad som redan gjorts. Bara att lära sig leva med. Så länge jag kan äta ostbågar kan jag faktiskt tänka mig att kliva på det tåget.
Vad är väl...
... en helg i Hällsjö? Alltid alldeles underbar.
I torsdags bestämde jag mig för att eleverna kunde klara sig utan mig en fredag och så drog jag hem till mor och far i Hällsjö. En strapatsrik resa minst sagt. Jag fick inte tag på godis förrän i Sundsvall och från Sundsvall till Härnösand hamnade jag precis framför ett par som förde ett minst sagt... ointressant, för att inte säga ointelligent samtal. Ett tag diskuterade de var busstoaletten fanns. Det var i och för sig ganska underhållande.
Väl hemma sölade jag ner halva familjen Viklund med vatten (den bjuder jag på!), fick jag en massa god mat, hann vi med en tripp till Sollefteå och fick jag slutligen tag på en riktigt snygg byrå. Ja, vissa skulle säkert kalla det sideboard eller bänk eller linneskåp, jag kallar den ett stort jävla ekschabrak. Men snygg är den. Och Bacardi förstås. Den är också snygg:
Dessutom hade mamma lyckats gömma en påse glutenfria havrekex i frysen sen i julas som jag fick nöjet att äta upp! Mumma!
Vi spelade förstås spel också, både med nämnda familj Viklund och på egen hand. Far...
...mor...
och jag försökte tappert besegra varandra i Harry Potter-kunskaper.
Jag vann. Dessutom fick jag skjuts hela vägen till Gävle av mina underbara päron som förstod hur gärna jag ville ha ner schabraket på en gång. I vår familj är tålamod överskattat.
Citaten då? Jo, jag råkade söla vatten över dem med. Sorry. Men jag hittade lite glömda citat från i julas hemma på pianot! Håll till godo:
Mamma: Butch, lägg av! SNUGGE!
Vad är en Snugge? Vad GÖR en Snugge? Ni vill inte veta.
Jag: Vi är här, vi har trevligt!
Jenny: (vrålar) BUTCH! (fortsätter i normal samtalston) Ursäkta.
Therese: Den står lite sniskigt?
I torsdags bestämde jag mig för att eleverna kunde klara sig utan mig en fredag och så drog jag hem till mor och far i Hällsjö. En strapatsrik resa minst sagt. Jag fick inte tag på godis förrän i Sundsvall och från Sundsvall till Härnösand hamnade jag precis framför ett par som förde ett minst sagt... ointressant, för att inte säga ointelligent samtal. Ett tag diskuterade de var busstoaletten fanns. Det var i och för sig ganska underhållande.
Väl hemma sölade jag ner halva familjen Viklund med vatten (den bjuder jag på!), fick jag en massa god mat, hann vi med en tripp till Sollefteå och fick jag slutligen tag på en riktigt snygg byrå. Ja, vissa skulle säkert kalla det sideboard eller bänk eller linneskåp, jag kallar den ett stort jävla ekschabrak. Men snygg är den. Och Bacardi förstås. Den är också snygg:
Dessutom hade mamma lyckats gömma en påse glutenfria havrekex i frysen sen i julas som jag fick nöjet att äta upp! Mumma!
Vi spelade förstås spel också, både med nämnda familj Viklund och på egen hand. Far...
...mor...
och jag försökte tappert besegra varandra i Harry Potter-kunskaper.
Jag vann. Dessutom fick jag skjuts hela vägen till Gävle av mina underbara päron som förstod hur gärna jag ville ha ner schabraket på en gång. I vår familj är tålamod överskattat.
Citaten då? Jo, jag råkade söla vatten över dem med. Sorry. Men jag hittade lite glömda citat från i julas hemma på pianot! Håll till godo:
Mamma: Butch, lägg av! SNUGGE!
Vad är en Snugge? Vad GÖR en Snugge? Ni vill inte veta.
Jag: Vi är här, vi har trevligt!
Jenny: (vrålar) BUTCH! (fortsätter i normal samtalston) Ursäkta.
Therese: Den står lite sniskigt?
Ännu ett spännande kapitel i...
... Jessika lär sig baka glutenfritt. Hon har definitivt inte lärt sig RIKTIGT än. Definitivt.
Mini-semlor! Matts undrade om det var gummi (inte SÅNT gummi!!! För Guds skull Angel!) istället för semla i mitten av bullarna (det låter rätt kinky i alla fall va?) men det var det ICKE! Och nej, det är inte semlorna på bilden som har skrivit brevet och de är inte heller till Matts, han har stuckit till storstan så jag förtjänar MINST två semlor i min ensamhet. Om de smakar semla? Nja... Njae... Nä. Men skam den som ger sig, mer mandelmassa och grädde bara så löser det där sig av sig självt.
Idag kom min chef och studerade en av mina lektioner. Jag inledde med att berätta för eleverna att jag drömde om dem på lovet. Så här sett i efterhand kanske inte en helt lysande pedagogisk inledning, men jag försökte i alla fall inte snygga till my act så att säga.
Mini-semlor! Matts undrade om det var gummi (inte SÅNT gummi!!! För Guds skull Angel!) istället för semla i mitten av bullarna (det låter rätt kinky i alla fall va?) men det var det ICKE! Och nej, det är inte semlorna på bilden som har skrivit brevet och de är inte heller till Matts, han har stuckit till storstan så jag förtjänar MINST två semlor i min ensamhet. Om de smakar semla? Nja... Njae... Nä. Men skam den som ger sig, mer mandelmassa och grädde bara så löser det där sig av sig självt.
Idag kom min chef och studerade en av mina lektioner. Jag inledde med att berätta för eleverna att jag drömde om dem på lovet. Så här sett i efterhand kanske inte en helt lysande pedagogisk inledning, men jag försökte i alla fall inte snygga till my act så att säga.
Who needs pictures...
... with a memory like mine?
Killarna som har koll på en ergonomisk arbetsställning:
Jessika bakar:
I receptet stod det att man skulle SPRITSA ut DEGEN. Jag fick KLICKA ut SMETEN. Men det blev rätt goda tekakor.
Ja alltså, det här är ju inte tekakorna. Utan kakorna. Som jag också råkade baka förra helgen. Då vi som bekant även åkte till Sundsvall. Där tog Angel det här kortet på mig:
Nog för att jag har läskiga fingrar, men var hela jag tvungen att se så läskig ut för det?
Nyttig lunch a la mig och Angel! Ja, det kanske är lite halloumi där i kanten.
Och idag har jag bakat igen: glutenfria hamburgerbröd!
Har hämtat mig lite från de senaste dagarnas svacka. Fick ostbågar igår. Det hjälpte.
Killarna som har koll på en ergonomisk arbetsställning:
Jessika bakar:
I receptet stod det att man skulle SPRITSA ut DEGEN. Jag fick KLICKA ut SMETEN. Men det blev rätt goda tekakor.
Ja alltså, det här är ju inte tekakorna. Utan kakorna. Som jag också råkade baka förra helgen. Då vi som bekant även åkte till Sundsvall. Där tog Angel det här kortet på mig:
Nog för att jag har läskiga fingrar, men var hela jag tvungen att se så läskig ut för det?
Nyttig lunch a la mig och Angel! Ja, det kanske är lite halloumi där i kanten.
Och idag har jag bakat igen: glutenfria hamburgerbröd!
Har hämtat mig lite från de senaste dagarnas svacka. Fick ostbågar igår. Det hjälpte.
So far...
... so good. Eller vi återkommer till det där med bra.
Nästan en hel veckas lov avklarat. Förra helgen bestämde Angel och jag hastigt och lustigt att vi skulle dra till Sundsvall. Bara så där. Och kolla när vår vän Martin och hans danspartner Elin gjorde tävlingsdebut! Det var klart värt resan. Eller vad sägs om:
Angel: Det kändes som att det kom i ögat.
Angel: Det är så jobbigt att prata med Marianne i munnen!
Allsång i bilen är bara förnamnet. Dessutom hann vi träffa Maria (och Marias mamma), Stenmark och Allergo OCH se en massa bra dans. Vi var så stolta över vår Martin! Jag höll på att skriva "lille Martin", men jag ångrade mig. Snäll idag.
Slutet på veckan har dock inte varit lika bra som början. Jag mår helt enkelt dåligt. Men this too shall pass.
Nästan en hel veckas lov avklarat. Förra helgen bestämde Angel och jag hastigt och lustigt att vi skulle dra till Sundsvall. Bara så där. Och kolla när vår vän Martin och hans danspartner Elin gjorde tävlingsdebut! Det var klart värt resan. Eller vad sägs om:
Angel: Det kändes som att det kom i ögat.
Angel: Det är så jobbigt att prata med Marianne i munnen!
Allsång i bilen är bara förnamnet. Dessutom hann vi träffa Maria (och Marias mamma), Stenmark och Allergo OCH se en massa bra dans. Vi var så stolta över vår Martin! Jag höll på att skriva "lille Martin", men jag ångrade mig. Snäll idag.
Slutet på veckan har dock inte varit lika bra som början. Jag mår helt enkelt dåligt. Men this too shall pass.
