Just another year...
Med en kaffe i handen kastar jag mig nu dödsföraktande in i förra årets blogginlägg. För er som inte vågar följa med mig dit kommer här en kort sammanfattning. Jag kallar den "2010 - vinna eller försvinna"
Januari
Inleder året med att lite snyggt tappa bort mina lägenhetsnycklar på nyårsnatten. Det satte liksom tonen för resten av året. "Jag hatar mitt liv" var väl kanske att ta i, men som en god vän sa häromdan (igår faktiskt): Det var inte så här jag hade tänkt mig att det skulle bli. Livet. Nyårslöftet uppfyllde jag med dunder och brak redan under årets första vecka. Angel och jag tog några turer till Heartbreak för att kolla läget och däremellan åkte jag skoter i Japan. Kort sagt: jag började komma tillbaka på banan igen efter 2009 års totala genomklappning.
Februari
Tillbringade en helg på en herrgård med favoritsällskap. Återgick till det som under hösten blivit rutin med danskurs varje söndag. Dessutom gick jag en foxkurs en helg som gjorde att jag inte längre kände mig som ett kylskåp som danspartnern måste släpa runt golvet. Sedan var det dags för årets stora begivenhet: en weekend i Dublin med alla engelsklärare. Det var alldeles... alldeles... underbart. Och samtidigt helt förfärligt. Det låter kanske fånigt med tanke på att jag bara bodde där i tre månader för några år sedan, men I left my heart in Ireland. En liten bit i alla fall. Men den största biten tillhör Sverige, så jag genomled ytterligare några veckors snökaos i fosterlandet istället för att missa planet hem.
Mars
Här hann jag med att umgås med käre far en hel helg. Ett missförstånd som vi helt försöker förtränga gjorde att jag och en av mina finaste vänner hade en riktigt jobbig kväll. Annagrannen och jag åkte till storstan och såg Mika live. Jag grinade bara lite. Stannade kvar i Stockholm och gjorde stan osäker med en annan Anna. Jag försökte verkligen lära mig glädjas åt det jag har istället för att sakna det jag aldrig fick. Det gick bättre och bättre. Jag lärde mig även åka buss i Gävle. Det var stort. Jag tappade danssjälvförtroendet lite då och då och drog ner på socialdanserna mer och mer.
April
April bjöd på många fina ting. Jag blev gudmor till en liten Zeke! Angel fyllde år och firades med stil. Jag tillbringade en hel del tid i Japan och en dag på tyst retreat i Älvkarleby. Många märkliga insikter som jag tyvärr inte riktigt hann fortsätta fundera på. Får bli ett projekt för 2011 istället.
Maj
I maj ingick jag ett vad som skulle visa sig få oanade konsekvenser. Det handlade om norrlandsdanser och nakendanser. Det var också månaden som var början till slutet av en relation som jag värderade väldigt högt. Så här ett halvår efteråt vet jag att det var mycket vatten kvar som skulle rinna under broarna, och jag vet också att ingenting nånsin försvinner, det förändras bara. Min kusin gick bort i cancer i mitten av månaden och jag insåg hur mycket min släkt betyder för mig fast jag inte träffar dem så ofta. Slutligen deltog jag högst oväntat i en danstävling. Har inte hämtat mig från chocken än. Maj var många tårar men på jobbet också stunder av tillfredsställelse, när eleverna på sluttampen visade att jag kanske faktiskt lärt dem något.
Juni
Sommarlov är alltid sommarlov. Jag tog farväl av den första klass jag fått följa från start till mål, SP3BK. Jag mådde riktigt riktigt dåligt men fick ingen hjälp nånstans så jag bäddade ner mig i sängen mest hela tiden istället. Midsommarafton blev min värsta fjortiskväll någonsin. Blev alldeles för full alldeles för tidigt, åkte taxi över halva Gävle och slutade med att rädda inte bara mig själv utan också en av de viktigaste personerna i mitt liv. Totalt kaos.
Juli
I juli lärde jag mig att Friskis och Svettis kan vara helt okej. I alla fall så länge de är utomhus. Detta var också månaden då "juntan" blev ett begrepp man helst inte talade om utom i de innersta kretsarna. Filmer som borde bli klassiker spelades in vid Järboån och den kvinnliga delen av familjen Nilsson gjorde Gävle under några heta sommardagar. Mor och jag vann TVÅ KILO Toblerone. Jag har alltid drömt om en vinst på chokladhjulet. I slutet av juli åkte Angel och jag på en road trip som redan blivit klassisk. På sex dagar cementerade vi det faktum att vi alltid har roligast tillsammans. Det var också dags att göra allvar av tidigare nämnda vad. Jag vann. Givetvis.
Augusti
Månaden då jag märkligt nog blev med pojkvän. Utan att egentligen fatta hur det gick till. Den årliga trippen till Östansjö blev en vändpunkt på många sätt. Jag började äntligen må som folk igen efter en sommar då jag mest känt mig utmattad. Jag inledde mitt FJÄRDE år på Vasa (ska man säga halleluja eller helvete?) och fick blåbärssoppa över hela köket. Legendary.
September
Dansandet fortsatte i vår gula grupp. Jag gjorde också ett inhopp i den röda gruppen men insåg några månader senare att det blev för mycket både för mig och för Matts. I september fick jag trevligt nog även reda på hur det känns att ha lägesyrsel, jag fick se Angel jonglera med en hund och jag grät en stund när jag insåg att borgarna fick fyra år till.
Oktober
I oktober handlade det förstås mycket om jobb. Jag hann också med en foxkurs och lite partaj. Festandet under hösten var för övrigt bedrövligt dåligt. Vet inte vad vi ska skylla på. En helg i Hällsjö i galet sällskap (Therese och hennes band) torde ha varit månadens höjdpunkt, i alla fall skrattmässigt. Jag började bli rätt nöjd med att ha privatchaufför. Jag menar pojkvän. Det här var också min första termin med lediga torsdagar eftersom jag börjat jobba 80%. Nånstans runt oktober började jag både vänja mig vid det och njuta av den lediga tiden istället för att få dåligt samvete.
November
Matts och jag åkte på en liten utflykt och hälsade på moster och morbror i Knivsta. Jag har inte riktigt förstått än att jag bor närmare Knivsta än Hällsjö. Så var det inte när jag växte upp. Juntan hann ses lite under november månad också, vilket gjorde en hel del för att höja livsandarna. Jag fyllde år och fick en massa fina presenter (fast jag bara fyllde 29?), framförallt en massa pomler till min älskade gran.
December
Närmast i tiden och svårast att komma ihåg. Jag rättade en hel drös nationella prov och satsade hårt på jobbets julpyssel. Det var också dags att återvända till Japan där mycket hade hänt sen sist. Och så blev det förstås jullov och ett jävla åkande fram och tillbaka. Men det var det värt.
I tävlingen ÅRETS CITAT finns det många fina kandidater. Jag har dock försökt, efter eget huvud, att rangordna dem. Men egentligen finns det ingen ordning nånstans.
10. Martin
Martin: Men vad är det här för låt?
Jag (något överlägset): Stuck on you.
Martin: Med vem då?
Jag: ÄR DU SERIÖS?
Martin: Vadå?!
Jag: Det är ju Elvis!!!
Martin: Jamen hur skulle jag kunna veta det?! Det hade ju kunnat vara Jerry Williams eller vem som helst!
9. Emelie
Em: Jävla ryssgävle!!!
8. Lojsan
Lojsan: Det är inget sexuellt med ett elstängsel.
7. Henke
Henke: Jag säger det igen! (tystnad) Eller jag säger det imorrn.
6. Emma
Återberättat av mamma Jenny.
Jenny: Ja, vem kommer snart och hälsar på?
Emma: Jesskika! (uttalas 'Jess-kicka)
Jenny: Ja och vem mer?
Emma: Hängsle!
5. Pappa
I bilen på väg från Långsele.
Jag: Henke ska jobba en massa nu han. Skotta tak, köra snöslunga, fixa trappräcke. Vad ska jag göra när vi kommer hem?
Pappa: Det finns nog jobb åt dig med. Vill du bowla?
4. Tony
Tony: Ta tag i den tjocka delen av tjejen.
3. Angel
Angel: Nu kommer det att komma en fartkamera igen. Jävla Perrelli!
2. Matts
Matts: Jaså, du tyckte att du smet iväg obetäckt i morse!
1. Angel
Angel står i vardagsrummet vid den öppna balkongdörren. Jag har påpekat att allt man säger där hörs jätteväl över till närmsta grannen.
Angel: Du, hur vet du att din granne är hörselskadad?
Jag: Hon är synskadad.
Angel: Jaha. Oj.
Bubblare:
Jag: Är du hungrig?
Matts: Jag vet inte. Det kurrar i och för sig i magen. Men man vet inte så noga, kan ju vara bajsnödig också.
Angel: Amen ja är väl för sexig ja?
Jag: Att du är ja!
Angel: Jag satte trosorna ut och in.
P: Malin, här inne är vi martyrer. Vi kommer inte med några framgångshistorier!
Mamma: Man får göra vad man vill så länge man inte är dum!
Angel: Jag tycker inte om att prata när jag tänker!
Jossan: Och när han har öppnat upp sig rullar han bara in i dig!
Anonym moster: Ja jag hörde att man skulle slå sönder stjälkarna på syrener med en hammare för att få dom att hålla längre. Så det gjorde jag (här väntar sig alla en framgångshistoria eftersom det är temat). Dom tvärdog!
Matts: Du, vill du ha ett litet tips?
Angel: Nä?
B: Åh vad är klockan då? Kvart i ett? Åh herregud, och jag är vaken än?!
Per: Men det är ju fel fråga?!
Mari: Men vad arg du låter?
Per: Jamen vän av ordning måste ju säga ifrån!
I år har jag insett att en del människor tillhör mitt förflutna och inte mitt nu. Som tur är finns det också de som har klivit in i mitt liv och mitt nu på olika vägar. Och de som hängt med ett tag och som jag aldrig kommer släppa taget om. Ni vet nog vilka ni är. Tack för 2010!
Januari
Inleder året med att lite snyggt tappa bort mina lägenhetsnycklar på nyårsnatten. Det satte liksom tonen för resten av året. "Jag hatar mitt liv" var väl kanske att ta i, men som en god vän sa häromdan (igår faktiskt): Det var inte så här jag hade tänkt mig att det skulle bli. Livet. Nyårslöftet uppfyllde jag med dunder och brak redan under årets första vecka. Angel och jag tog några turer till Heartbreak för att kolla läget och däremellan åkte jag skoter i Japan. Kort sagt: jag började komma tillbaka på banan igen efter 2009 års totala genomklappning.
Februari
Tillbringade en helg på en herrgård med favoritsällskap. Återgick till det som under hösten blivit rutin med danskurs varje söndag. Dessutom gick jag en foxkurs en helg som gjorde att jag inte längre kände mig som ett kylskåp som danspartnern måste släpa runt golvet. Sedan var det dags för årets stora begivenhet: en weekend i Dublin med alla engelsklärare. Det var alldeles... alldeles... underbart. Och samtidigt helt förfärligt. Det låter kanske fånigt med tanke på att jag bara bodde där i tre månader för några år sedan, men I left my heart in Ireland. En liten bit i alla fall. Men den största biten tillhör Sverige, så jag genomled ytterligare några veckors snökaos i fosterlandet istället för att missa planet hem.
Mars
Här hann jag med att umgås med käre far en hel helg. Ett missförstånd som vi helt försöker förtränga gjorde att jag och en av mina finaste vänner hade en riktigt jobbig kväll. Annagrannen och jag åkte till storstan och såg Mika live. Jag grinade bara lite. Stannade kvar i Stockholm och gjorde stan osäker med en annan Anna. Jag försökte verkligen lära mig glädjas åt det jag har istället för att sakna det jag aldrig fick. Det gick bättre och bättre. Jag lärde mig även åka buss i Gävle. Det var stort. Jag tappade danssjälvförtroendet lite då och då och drog ner på socialdanserna mer och mer.
April
April bjöd på många fina ting. Jag blev gudmor till en liten Zeke! Angel fyllde år och firades med stil. Jag tillbringade en hel del tid i Japan och en dag på tyst retreat i Älvkarleby. Många märkliga insikter som jag tyvärr inte riktigt hann fortsätta fundera på. Får bli ett projekt för 2011 istället.
Maj
I maj ingick jag ett vad som skulle visa sig få oanade konsekvenser. Det handlade om norrlandsdanser och nakendanser. Det var också månaden som var början till slutet av en relation som jag värderade väldigt högt. Så här ett halvår efteråt vet jag att det var mycket vatten kvar som skulle rinna under broarna, och jag vet också att ingenting nånsin försvinner, det förändras bara. Min kusin gick bort i cancer i mitten av månaden och jag insåg hur mycket min släkt betyder för mig fast jag inte träffar dem så ofta. Slutligen deltog jag högst oväntat i en danstävling. Har inte hämtat mig från chocken än. Maj var många tårar men på jobbet också stunder av tillfredsställelse, när eleverna på sluttampen visade att jag kanske faktiskt lärt dem något.
Juni
Sommarlov är alltid sommarlov. Jag tog farväl av den första klass jag fått följa från start till mål, SP3BK. Jag mådde riktigt riktigt dåligt men fick ingen hjälp nånstans så jag bäddade ner mig i sängen mest hela tiden istället. Midsommarafton blev min värsta fjortiskväll någonsin. Blev alldeles för full alldeles för tidigt, åkte taxi över halva Gävle och slutade med att rädda inte bara mig själv utan också en av de viktigaste personerna i mitt liv. Totalt kaos.
Juli
I juli lärde jag mig att Friskis och Svettis kan vara helt okej. I alla fall så länge de är utomhus. Detta var också månaden då "juntan" blev ett begrepp man helst inte talade om utom i de innersta kretsarna. Filmer som borde bli klassiker spelades in vid Järboån och den kvinnliga delen av familjen Nilsson gjorde Gävle under några heta sommardagar. Mor och jag vann TVÅ KILO Toblerone. Jag har alltid drömt om en vinst på chokladhjulet. I slutet av juli åkte Angel och jag på en road trip som redan blivit klassisk. På sex dagar cementerade vi det faktum att vi alltid har roligast tillsammans. Det var också dags att göra allvar av tidigare nämnda vad. Jag vann. Givetvis.
Augusti
Månaden då jag märkligt nog blev med pojkvän. Utan att egentligen fatta hur det gick till. Den årliga trippen till Östansjö blev en vändpunkt på många sätt. Jag började äntligen må som folk igen efter en sommar då jag mest känt mig utmattad. Jag inledde mitt FJÄRDE år på Vasa (ska man säga halleluja eller helvete?) och fick blåbärssoppa över hela köket. Legendary.
September
Dansandet fortsatte i vår gula grupp. Jag gjorde också ett inhopp i den röda gruppen men insåg några månader senare att det blev för mycket både för mig och för Matts. I september fick jag trevligt nog även reda på hur det känns att ha lägesyrsel, jag fick se Angel jonglera med en hund och jag grät en stund när jag insåg att borgarna fick fyra år till.
Oktober
I oktober handlade det förstås mycket om jobb. Jag hann också med en foxkurs och lite partaj. Festandet under hösten var för övrigt bedrövligt dåligt. Vet inte vad vi ska skylla på. En helg i Hällsjö i galet sällskap (Therese och hennes band) torde ha varit månadens höjdpunkt, i alla fall skrattmässigt. Jag började bli rätt nöjd med att ha privatchaufför. Jag menar pojkvän. Det här var också min första termin med lediga torsdagar eftersom jag börjat jobba 80%. Nånstans runt oktober började jag både vänja mig vid det och njuta av den lediga tiden istället för att få dåligt samvete.
November
Matts och jag åkte på en liten utflykt och hälsade på moster och morbror i Knivsta. Jag har inte riktigt förstått än att jag bor närmare Knivsta än Hällsjö. Så var det inte när jag växte upp. Juntan hann ses lite under november månad också, vilket gjorde en hel del för att höja livsandarna. Jag fyllde år och fick en massa fina presenter (fast jag bara fyllde 29?), framförallt en massa pomler till min älskade gran.
December
Närmast i tiden och svårast att komma ihåg. Jag rättade en hel drös nationella prov och satsade hårt på jobbets julpyssel. Det var också dags att återvända till Japan där mycket hade hänt sen sist. Och så blev det förstås jullov och ett jävla åkande fram och tillbaka. Men det var det värt.
I tävlingen ÅRETS CITAT finns det många fina kandidater. Jag har dock försökt, efter eget huvud, att rangordna dem. Men egentligen finns det ingen ordning nånstans.
10. Martin
Martin: Men vad är det här för låt?
Jag (något överlägset): Stuck on you.
Martin: Med vem då?
Jag: ÄR DU SERIÖS?
Martin: Vadå?!
Jag: Det är ju Elvis!!!
Martin: Jamen hur skulle jag kunna veta det?! Det hade ju kunnat vara Jerry Williams eller vem som helst!
9. Emelie
Em: Jävla ryssgävle!!!
8. Lojsan
Lojsan: Det är inget sexuellt med ett elstängsel.
7. Henke
Henke: Jag säger det igen! (tystnad) Eller jag säger det imorrn.
6. Emma
Återberättat av mamma Jenny.
Jenny: Ja, vem kommer snart och hälsar på?
Emma: Jesskika! (uttalas 'Jess-kicka)
Jenny: Ja och vem mer?
Emma: Hängsle!
5. Pappa
I bilen på väg från Långsele.
Jag: Henke ska jobba en massa nu han. Skotta tak, köra snöslunga, fixa trappräcke. Vad ska jag göra när vi kommer hem?
Pappa: Det finns nog jobb åt dig med. Vill du bowla?
4. Tony
Tony: Ta tag i den tjocka delen av tjejen.
3. Angel
Angel: Nu kommer det att komma en fartkamera igen. Jävla Perrelli!
2. Matts
Matts: Jaså, du tyckte att du smet iväg obetäckt i morse!
1. Angel
Angel står i vardagsrummet vid den öppna balkongdörren. Jag har påpekat att allt man säger där hörs jätteväl över till närmsta grannen.
Angel: Du, hur vet du att din granne är hörselskadad?
Jag: Hon är synskadad.
Angel: Jaha. Oj.
Bubblare:
Jag: Är du hungrig?
Matts: Jag vet inte. Det kurrar i och för sig i magen. Men man vet inte så noga, kan ju vara bajsnödig också.
Angel: Amen ja är väl för sexig ja?
Jag: Att du är ja!
Angel: Jag satte trosorna ut och in.
P: Malin, här inne är vi martyrer. Vi kommer inte med några framgångshistorier!
Mamma: Man får göra vad man vill så länge man inte är dum!
Angel: Jag tycker inte om att prata när jag tänker!
Jossan: Och när han har öppnat upp sig rullar han bara in i dig!
Anonym moster: Ja jag hörde att man skulle slå sönder stjälkarna på syrener med en hammare för att få dom att hålla längre. Så det gjorde jag (här väntar sig alla en framgångshistoria eftersom det är temat). Dom tvärdog!
Matts: Du, vill du ha ett litet tips?
Angel: Nä?
B: Åh vad är klockan då? Kvart i ett? Åh herregud, och jag är vaken än?!
Per: Men det är ju fel fråga?!
Mari: Men vad arg du låter?
Per: Jamen vän av ordning måste ju säga ifrån!
I år har jag insett att en del människor tillhör mitt förflutna och inte mitt nu. Som tur är finns det också de som har klivit in i mitt liv och mitt nu på olika vägar. Och de som hängt med ett tag och som jag aldrig kommer släppa taget om. Ni vet nog vilka ni är. Tack för 2010!
Kommentarer
Postat av: Jenny
Alldeles... alldeles underbart sis... Sitter och ler med tårar i ögonen! <3
Trackback
