A night at the...
... balcony. Var planen. Men varför sluta där?
18.30
Sas (och halva hennes bohag) anländer. Vi äter middag med Angel. Jag förklarar för Sas att Angel skrattat åt mina ostinköp på affärn tidigare under dagen. Hon (Angel) menade på att jag köpte alldeles för mycket ost. Sas såg helt oförstående ut. Hon vet, liksom jag, att man aldrig kan köpa för mycket ost när en Nilsson är med. Angel tog det säkra före det osäkra och åkte hem. Nej, så var det inte riktigt. Hon åkte faktiskt hem. Men hon var med oss i hjärtat!
20.00
Sas och jag njuter av värmen på balkongen och pratar av oss flera års äventyr. Mysig hemmakväll med lagom mycket öl och vin. Vi gör vår egen spellista med alla gamla klassiker (läs: Faith Hill, Carola och givetvis Arvingarnas Eloise. Sweet memories).
22.30
Vi ylar diverse Celine Dion- och Shania Twain-låtar. Jag undrar i mitt stilla sinne när Störningsjouren ska ringa på. Nu eller sen?
Sas: Mäh! Du knäpper ju bara på dig själv!
Jag: Åh, jag får upp den!
Sas: Det är ju för att du har druckit!
23.00
Vi överöser FB med interna skämt och Youtube-länkar. Nivån är minst sagt låg. Vi spanar även in Ulrik. Munther.
Jag: Jag tror han behöver en körtjej. Kvinna. Tant.
Sas: Jag tror han behöver nån som lär han hur man ligger.
23.30
Vi sitter på balkongen.
Sas: Jag vill dansa!
Jag: Jaa, ska vi gå in?
Sas: Nej, inte här! Finns det inga bra dansgolv i närheten?
Jag: Du menar typ på krogen?
Sas: Jaa!
Jag: Jag vet vart vi ska gå.
Vi raggarduschar á la the bush babes (läs: sprayar på oss parfym samt drar på lite rouge) och knäpper sandalerna. Här är det inte snygga ben och pumps vi är ute efter utan dansvänliga dojor.
00.15
Harrys. Schlagergolvet. Vi har precis installerat oss när Greasemedleyt drar igång. VÅRAT Greasemedley! Det var magiskt. Någon måste ha drogat DJ:n så att han hamnat i Jess och Sas egen lilla värld, för han spelade BARA våra låtar. Vi tog över scenen.
1.02, 1.03, 1.04
Vi ringer till Therese och sjunger lite för henne. Vi tyckte att hon förtjänade det.
1.09
Vi ringer till Micke. Ja? De spelade ju Mickey!
2.15
Vi är hemma igen. Jag kan inte sluta skratta.
18.30
Sas (och halva hennes bohag) anländer. Vi äter middag med Angel. Jag förklarar för Sas att Angel skrattat åt mina ostinköp på affärn tidigare under dagen. Hon (Angel) menade på att jag köpte alldeles för mycket ost. Sas såg helt oförstående ut. Hon vet, liksom jag, att man aldrig kan köpa för mycket ost när en Nilsson är med. Angel tog det säkra före det osäkra och åkte hem. Nej, så var det inte riktigt. Hon åkte faktiskt hem. Men hon var med oss i hjärtat!
20.00
Sas och jag njuter av värmen på balkongen och pratar av oss flera års äventyr. Mysig hemmakväll med lagom mycket öl och vin. Vi gör vår egen spellista med alla gamla klassiker (läs: Faith Hill, Carola och givetvis Arvingarnas Eloise. Sweet memories).
22.30
Vi ylar diverse Celine Dion- och Shania Twain-låtar. Jag undrar i mitt stilla sinne när Störningsjouren ska ringa på. Nu eller sen?
Sas: Mäh! Du knäpper ju bara på dig själv!
Jag: Åh, jag får upp den!
Sas: Det är ju för att du har druckit!
23.00
Vi överöser FB med interna skämt och Youtube-länkar. Nivån är minst sagt låg. Vi spanar även in Ulrik. Munther.
Jag: Jag tror han behöver en körtjej. Kvinna. Tant.
Sas: Jag tror han behöver nån som lär han hur man ligger.
23.30
Vi sitter på balkongen.
Sas: Jag vill dansa!
Jag: Jaa, ska vi gå in?
Sas: Nej, inte här! Finns det inga bra dansgolv i närheten?
Jag: Du menar typ på krogen?
Sas: Jaa!
Jag: Jag vet vart vi ska gå.
Vi raggarduschar á la the bush babes (läs: sprayar på oss parfym samt drar på lite rouge) och knäpper sandalerna. Här är det inte snygga ben och pumps vi är ute efter utan dansvänliga dojor.
00.15
Harrys. Schlagergolvet. Vi har precis installerat oss när Greasemedleyt drar igång. VÅRAT Greasemedley! Det var magiskt. Någon måste ha drogat DJ:n så att han hamnat i Jess och Sas egen lilla värld, för han spelade BARA våra låtar. Vi tog över scenen.
1.02, 1.03, 1.04
Vi ringer till Therese och sjunger lite för henne. Vi tyckte att hon förtjänade det.
1.09
Vi ringer till Micke. Ja? De spelade ju Mickey!
2.15
Vi är hemma igen. Jag kan inte sluta skratta.
Kommentarer
Postat av: Matte
Harry's???? Hur tänkte ni då, är inte du miss Heartan? ;-)
Postat av: Angel
Matte: bara att inse att "tanten" måste gå vidare till ett mer moget ställe! ;)
Trackback
