jessikavingakristina

... man är otränad när det piper i lungorna och svartnar för ögonen efter tio minuters innebandy. Visserligen var vi bara två mot två men ändå. Blodsmak, kaskadsvettningar och spontanastma, all inclusive liksom.

Jag läste en artikel häromdan om att människor som inte trivs med sina kollegor är mycket sjukare än andra. Jag må vara rätt sjuk ibland på alla sätt och vis, men det beror definitivt inte på kollegorna. Idag har jag gått runt och bara njutit av allt trash talk, alla dåliga ordvitsar, all hjälpsamhet och all eleverna-kommer-imorgon-panik. Det är ett väldigt roligt jobb jag har. Med väldigt väldigt roliga kollegor.

Och det bästa av allt: imorgon kommer eleverna tillbaka, och då blir jobbet ännu bättre.

För övrigt är mitt liv som en dålig komediserie. Idag lyckades jag sätta en sticka i benet i personalrummet och det gjorde så DJÄVULSKT ont. Haltade bort till sjuksyster, som förstås inte var där idag. Men Monica, min darling var där. Hon är SYV:are (det vi kallade SYO-konsulent) och hade operationsredskap (läs:pincett) i skrivbordslådan, så efter att ha konstaterat att den jäveln naglat fast sig i knäskålen opererade jag med stadig hand ut den. Helt normalt beteende i skolkorridorerna.

Och igår var vi på en guidad visning av Forsbacka bruk. Det var... inte så intressant. Jag har så jävla svårt för att gå runt och TITTA på grejer? Jaha. Det här var en masugn ja. Vad... fint. Men sen fick vi mat. Åh så god mat. Och kaffe! Precis efter maten fick vi en liten föreläsning om huset vi satt i. Då passade jag på att praktisera mina yviga handrörelser och välte ut ett vattenglas med en smäll. Eller ja, inte ETT vattenglas, MITT vattenglas. Som jag just fyllt på.

Som avslutning: om precis en vecka befinner jag mig definitivt inte hemma i soffan. Nejnej. Då är jag på Cirkus i Stockholm och ser Brad Paisley. Helt. Jävla. Ofattbart.