jessikavingakristina

Jag vinner i Yatzy... Mamma surar...



Jag får inte äta riktiga ägg (eftersom jag är ALLERGISK MOT ÄGG! Och BANANER?! Det är ju helt sjukt) men storasyster har köpt marsipanägg, inte direkt en dålig ersättning...



Stina och Emma får nagelkit av mormor i påskpresent (efter en helt fantastisk skattjakt anordnad av yours truly och mormor/mamma Inga. Jag är särskilt nöjd med min illustration av morfar Nisse) och eftersom jag är familjens skönhetsexpert (det är sant! Det ställs inte så höga krav på landet) får jag hjälpa till med lösnaglarna:



Såsom varande skönhetsexpert iklär jag mig givetvis även frisörrollen:

Före


Efter


Jag är inte världens snabbaste frisör kanske, men jag är noggrann! Om någon utanför familjen vill anlita mig kommer det dock att kosta. Jag är dyr i drift. Men med tanke på hur vi adopterar in extrasystrar och annat löst folk som vi inte vill bli av med är ju snart alla en i familjen Nilsson. Vare sig de vill eller inte. Vi är som iglar. Men den trevliga sorten.

Jag friserar JennyPenny också. Och så MÅSTE vi ju bara vara påskkärringar...



Jag hittade teatersminket från nyår. Therese hade nästan använt upp det blå och vita efter sin "skotsk-vilde-sminkning". Tur det fanns rött kvar. Vi var för trötta och förkylda för att klä ut oss också, lade energin på att spela spel istället. Dåligt val för min del, jag åkte på DYNGSTRYK i Harry Potter-spelet. Inte en siffra rätt! Jenny tog storslam.

Mamma hade köpt ett fint påskägg. Efter att allt kvinnfolk i familjen misslyckats med att bända upp locket tog pappa tag i saken:



Han fick faktiskt upp det till slut! Ja, vi hann med en del dåliga skämt också, men jag hade för mycket snor i hjärnan för att komma ihåg att skriva ner dem tyvärr. Ni får se till att vara med nästa gång istället!

På långfredag ska man inte jobba. Men det kan väl inte anses som jobb att tvätta Pärlan? Jag passar också på att glömma öppna munnen när jag dricker morgonkaffe.



Barnen hjälper till med bilfejandet. Jag tar taket, de tar sidorna:



Men vi hade roligt!

På vägen söderut tog jag en liten omväg in i Härnta centrum för en fika med Anna, Lovisa och Johan. Två gamla bekantskaper och en ny. Flera gånger de senaste veckorna har jag känt en sån enorm tacksamhet över människorna som valt att vara en del av mitt liv (ja, jag har valt lite själv också) och de här brudarna är... jag kan inte ens hitta rätt ord för det. Eftersom vi följer varandras liv genom våra bloggar (det är ju trots allt en av de största anledningarna till att jag skriver här) ska jag i alla fall försöka sätta ord på det jag alltid känner när jag träffar er två: ren kärlek och total acceptans. Så man bara kan känna för människor som hängt med så länge att man tar dem för givna. Inte på ett dumt sätt utan för att man vet att de alltid kommer att vara en del av ens historia, nutid och framtid. Att ta någon för givet är inte alltid att glömma bort att uppskatta det man har, utan ibland, som i det här fallet, att känna sig som en naturlig del av varandra. Tack för fikat.

Och eftersom det visat sig att jag INTE är glutenintolerant utan bara rätt så glutenkänslig är det helt okej att börja äta lite lite mjöl igen. Typ en gång i veckan. Jag kunde inte hejda mig, utan tillbaka i Gävle igen beställde jag den första pizzan på ett år:


Ja, jag har rivit loss den där stora biten with my bare teeth! SÅ SJUKT JÄVLA GOTT! Kanske inte direkt LITE mjöl, och jag fick betala för det sen, men det var det fan-i-mig värt.

Peter: Jag vill prova vara tjej nu!
Matts: Vänta, jag vill testa det här!