jessikavingakristina

En elev frågade igår vad det heter när man blandar ihop ord eller uttryck. Till exempel "Där hoppade han i galen bäck" eller Stenmarks berömda "Han hade inte alla hästar i staketet!". På efterföljande fredagsmys med kollegorna kom någon på att det hette kontamination. Så klart. Jag brukar kalla det pratdyslexi, men jag ska jobba på min seriösa image och hädanefter kalla saker vid deras rätta (akademiska) namn.

Prillan: En blind höna leder en döv!
Vissa kontaminationer är roligare än andra.

En fantastisk fredag. Det kändes som sommarlov fast det är flera veckor kvar.

Angel: En sån jävla fitta du är!
Jag fick Yatzy.

Angel: Han har fått som en klump på det fitta?
Jobbigt läge.

Jag vinner i Yatzy... Mamma surar...



Jag får inte äta riktiga ägg (eftersom jag är ALLERGISK MOT ÄGG! Och BANANER?! Det är ju helt sjukt) men storasyster har köpt marsipanägg, inte direkt en dålig ersättning...



Stina och Emma får nagelkit av mormor i påskpresent (efter en helt fantastisk skattjakt anordnad av yours truly och mormor/mamma Inga. Jag är särskilt nöjd med min illustration av morfar Nisse) och eftersom jag är familjens skönhetsexpert (det är sant! Det ställs inte så höga krav på landet) får jag hjälpa till med lösnaglarna:



Såsom varande skönhetsexpert iklär jag mig givetvis även frisörrollen:

Före


Efter


Jag är inte världens snabbaste frisör kanske, men jag är noggrann! Om någon utanför familjen vill anlita mig kommer det dock att kosta. Jag är dyr i drift. Men med tanke på hur vi adopterar in extrasystrar och annat löst folk som vi inte vill bli av med är ju snart alla en i familjen Nilsson. Vare sig de vill eller inte. Vi är som iglar. Men den trevliga sorten.

Jag friserar JennyPenny också. Och så MÅSTE vi ju bara vara påskkärringar...



Jag hittade teatersminket från nyår. Therese hade nästan använt upp det blå och vita efter sin "skotsk-vilde-sminkning". Tur det fanns rött kvar. Vi var för trötta och förkylda för att klä ut oss också, lade energin på att spela spel istället. Dåligt val för min del, jag åkte på DYNGSTRYK i Harry Potter-spelet. Inte en siffra rätt! Jenny tog storslam.

Mamma hade köpt ett fint påskägg. Efter att allt kvinnfolk i familjen misslyckats med att bända upp locket tog pappa tag i saken:



Han fick faktiskt upp det till slut! Ja, vi hann med en del dåliga skämt också, men jag hade för mycket snor i hjärnan för att komma ihåg att skriva ner dem tyvärr. Ni får se till att vara med nästa gång istället!

På långfredag ska man inte jobba. Men det kan väl inte anses som jobb att tvätta Pärlan? Jag passar också på att glömma öppna munnen när jag dricker morgonkaffe.



Barnen hjälper till med bilfejandet. Jag tar taket, de tar sidorna:



Men vi hade roligt!

På vägen söderut tog jag en liten omväg in i Härnta centrum för en fika med Anna, Lovisa och Johan. Två gamla bekantskaper och en ny. Flera gånger de senaste veckorna har jag känt en sån enorm tacksamhet över människorna som valt att vara en del av mitt liv (ja, jag har valt lite själv också) och de här brudarna är... jag kan inte ens hitta rätt ord för det. Eftersom vi följer varandras liv genom våra bloggar (det är ju trots allt en av de största anledningarna till att jag skriver här) ska jag i alla fall försöka sätta ord på det jag alltid känner när jag träffar er två: ren kärlek och total acceptans. Så man bara kan känna för människor som hängt med så länge att man tar dem för givna. Inte på ett dumt sätt utan för att man vet att de alltid kommer att vara en del av ens historia, nutid och framtid. Att ta någon för givet är inte alltid att glömma bort att uppskatta det man har, utan ibland, som i det här fallet, att känna sig som en naturlig del av varandra. Tack för fikat.

Och eftersom det visat sig att jag INTE är glutenintolerant utan bara rätt så glutenkänslig är det helt okej att börja äta lite lite mjöl igen. Typ en gång i veckan. Jag kunde inte hejda mig, utan tillbaka i Gävle igen beställde jag den första pizzan på ett år:


Ja, jag har rivit loss den där stora biten with my bare teeth! SÅ SJUKT JÄVLA GOTT! Kanske inte direkt LITE mjöl, och jag fick betala för det sen, men det var det fan-i-mig värt.

Peter: Jag vill prova vara tjej nu!
Matts: Vänta, jag vill testa det här!

... korrekturläs kvinna!

Jag: Det var en video med en fest?
Fraj: Nej, ingen häst!
SÅ ska det vara!

Söndagar till exempel, för då är det danskurs!

LB: Nu har jag mjukat upp mig, nu får du göra vad du vill med mig!
På vår danskurs är vi väldigt tillmötesgående mot våra partners. DANSpartners.

Vi avslutade med lite dramatik då en vän behövde hjälp. All is well that ends well, även om det alltid är jobbigt när det är någon man tycker om som råkar illa ut.

Jobbigt är det också att man inte kan få bestämma själv hur man ska känna. Speciellt om det, återigen, är någon man tycker om som råkar illa ut. Men att inte få bestämma själv är väl det som gör livet spännande också.

Matts: Vad som helst funkar så länge man får det i ansiktet!

Jag trodde aldrig jag skulle få höra Walter säga "Um-e-å" eller Peanut sätta in "Ab-a-ba" och "Jeff-a-faf" i samma mening. Men igår... igår... hände just det...

Vi upplevde en spännande bilresa:

Matts (till Peter): Sluta pilla mig i arslet!

Matts: Nu vakna hon i bak också!
För framdelen hade varit vaken länge eller?!


Vi hittade till Globen där vi lärde stockholmarna vett och etikett:

Matts: Här ska vi inte inseminera nånting!


Och vi åt på Donken där Matts äntligen insåg sanningen:

Matts: Allt som kommer ut är citat!
Jajemen!


Ja vi andra sa säkert roliga saker också, men who cares när citatmaskinen är igång. Jag lärde mig också en mycket nyttig läxa: lämna ALDRIG datorn i Matts händer om du är inloggad på FB och låna ALDRIG ut telefonen till Peter om du inte stängt ner FB först. Jag känner mig som fjorton igen. And not in the good way...

Har skrattat käken ur led och fått en låsning i nacken av placeringen på Globens sidoläktare. Men va fan. Jag har marsipanägg hemma. Perfekt start på lovet!

Matts: Munnen full! Vad gjorde du?
Jag: Jag försökte få in hela i mun på en gång.

En kväll som innehöll allt. Vi inledde med att berätta så chockerande historier att fantastiska Fraj (allitteration!) sölade vin över både mig och Annika. Tur att vi är så duktiga på att hålla ihop knäna, den nya soffan klarade sig. Sedan tyckte vi att det var en bra idé om gästerna pajade bordet. Tor har dock lösningar på allt.

Tor: Jag hämtar ett nytt bord!

Det gjorde han också. För det är klart att man har ett nytt rumsbord i beredskap.

Vi avhandlade viktiga ämnen. Som dryckesvanor.

Tor: Det är lite kvar men det är nästan slut. Jag är lite rädd att det ska bli det.

Sassa: Här kommer fulvinet!



Leverans genom fönstret!

Tor: Var fan är våra whiskeys Fraj?
Fraj (viftar med handen): Du tog dom ditåt?

Tor: Hon bara typ sväljer och går vidare.

Och snacks.

Annika: Och Tor tog hand om gurkan!

Angel (enligt Tors hörsel): Fanns det mer chips också?
Tor (lite förvånad över de plötsliga kraven på utbud): Jag kan kolla?
Angel: Nej, det FINNS mer chips. Vi hade med oss.

Fraj: Jag är inte en potatis!


Och Norsjöminnen förstås.

Tor: Vad mysigt det låter. Bada naken under stjärnorna. Men utan Jens.

Tor: Jag vill bara påpeka att efter första näckandet tog jag på mig badbyxorna igen.


Och andra typer av minnen.

Tor: En var äldre och en var två år yngre. Jag vet, för jag var i mitten!

Jag: Det var en video med en häst?
Fraj: Nej ingen häst!

Sassa: Dom är lite slappa i skaftet men...
Angel: Det är min farmor som har gjort dom.


Och sånt man måste vara lite försiktig med.

Angel: Det är fruktansvärt att man stoppar dom där!

Sassa: Det är svårt att vara försiktig i munnen.

Angel: Kom det nåt?!

Tor: Jag ville inte bita i den för man vet aldrig vad som är i.

Angel: Nej jag kan inte ens ta i dom. Det stinker om fingrarna.

Angel: Jamen jag fick den vita såsen. Det här ser så jävla illa ut.
Tor: Det ser riktigt illa ut.

Sassa: Ånej. Tor fyllecyklar.


Avslutningsvis delade Tor med sig av sina visdomsord. Förutom att han bevisade att han numera VET att ABBA är en akronym talade han om för alla var skåpet ska stå:

Tor: Hem är ut genom dörren.

Och såg till att jag skulle klara hemresan smärtfritt.



Min nya portkod.

Fraj, du får sjukanmäla dig på nya jobbet och åka med till Norsjö. Det är din tur att vara citatnedtecknare.

MODO ÄR KVAR I ELITSERIEN! Gudars, jag blir alldeles tårögd av lättnad.

... katt? Jo jag har börjat oroa mig lite för vissa tendenser den senaste veckan. Min nya singelstatus tycks föra med sig en del... märkliga beteenden. To say the least. Som att jag tycker att Justin Bieber faktiskt gjort en del rätt klämmiga låtar? (jag visste inte att det var han först ju!) Eller som att jag går runt på jobbet en FREDAG och längtar hem så att jag ska få vara I FRED! Och när jag är hemma får jag konstiga fnissattacker och dricker öl i min ensamhet (de två har givetvis ingenting gemensamt). Jag kommer att bli en sån där riktigt sjuk enstöring till tant som pratar för sig själv och luktar konstigt. Gah! Det ÄR jag ju redan!

Mitt sociala liv är annars inget jag oroar mig för i nuläget. Jag ska se Jeff Dunham nästa vecka liksom. What else could a girl wish for?

Jossan: Ja jag måste köpa sprutvätska!

Jag vet att jag har pratat om det här förut, men jag fortsätter hävda att man kan säga en hel del om en person genom att ta reda på vad h*n aldrig är utan. Jag har till exempel alltid en back-up på handtvålen eftersom jag hatar att ha en duschtvålsflaska på handfatet. Ohygieniskt. Jag har alltid bearnaisesås i kylen. Förklaring överflödig. Men när jag städade badrumsskåpet idag insåg jag att oron över att vissa saker ska ta slut slår alla rekord.



NIO blå förpackningar! Nej, de är inte tomma. Jag kanske inte behöver köpa tamponger på ett tag.

... var ju tråkigt. Fast en kväll med David Batra kan knappast beskrivas som tråkig, även om det råkade vara namnet på föreställningen. Jag har kramp i käken och ont i huvudet av allt skrattande. Eller så är det av Matts och Peters våldsmasserande, who knows.

Peter: Vänta bara, jag har inte fått in hela än!

Dagens klantigaste. Eftersom Matts har för tighta jeans för att få plats med plånkan ligger den i min väska (ja, jag leker flickvän fortfarande, for old times' sake). Han tar upp den ur min väska.
Jag: Har du tagit allt ur väskan nu?
Matts: Japp!
Tio minuter senare. Det ringer på dörren.
Matts: Hej! Får vi fika? Jag glömde nycklarna i din väska.
Mest imponerande var att han kom ihåg den nya koden som jag själv glömde. De bytte den idag.

Peter: Jag tänkte: Nu kommer det i skägget!

Eleverna jag hade med mig på teatern uppförde sig exemplariskt. Vi satt längst fram och de skrattade högst av alla. I've trained them well. Precis så ser det ut i mitt klassrum.

... can't tell you what I saw.
No you gotta make it on your own.

Idag messade Jossan och frågade om jag hade tid att komma förbi eftersom hon skulle rensa garderoben. Hett tips om någon mot förmodan tror att man ska stanna upp och fundera i det läget: JUST DO IT! Så nu sitter jag i soffan och äger två nya bikinis, två nya tunikor, tre nya linnen och lite trevliga underkläder. Vi kallar det hanky panky hos Jossan.

Och till de elever som mot förmodan faktiskt LÄSER något här, har ni verkligen inget bättre för er än att googla en lärare? Till och med JAG hade ett mer spännande liv på gymnasiet... Nä, jag skojar bara. Ni gör det säkert bara för att ni tycker om mig. Jag tycker om er också. Gör nåt skojigare än det här nu. Det ska jag göra.

... your troubles...

Igår hade jag tänkt hjälpa Matts packa lådor hela kvällen. Tyvärr (för Matts del) var jag tvungen att hoppa in på en annan planhalva. Men Matts fick i alla fall laga mat åt en hel tjejarmé? Det som började med ett litet besök efter jobbet slutade med fantastiskt god mat, fantastiskt trevligt sällskap och fantastiskt mycket... öl... Eller ja, så mycket var det kanske inte, men eftersom jag numera blir salongsberusad på en halv öl och vi dessutom hittade en flaska champagne i kylen (tack Maria!) så blev jag fantastiskt lagom berusad.

Många timmars prat, skratt, märkliga handrörelser och mindre katastrofer. För det är ju inte en riktig tjejkväll om man inte bränner en påse popcorn och häller potatismjöl över halva köket?

Precis vad jag behövde.

... det lär ju inte göra saken sämre i alla fall.