jessikavingakristina

Igår, efter flera timmars dansträning och danspratande kom vi hem alldeles för sent. Jag var alldeles för trött också. Dock kom jag ihåg att hämta äpplena som Angel gömt i trappuppgången och se! Vad skådar mitt norra öga! En påse till! Jag fattade på en gång vad det var. Matts var lite långsammare. Men så var han den som blev gladast eftersom de oväntade kakorna antagligen skulle må bättre i hans mage än i min. Sen talade Angel om att jag kunde äta en av sorterna. Då blev jag gladast.