jessikavingakristina

... ett alldeles oemotståndligt behov av att blogga. Snart ska jag ta tag i att läsa To kill a mockingbird som jag ska utsätta en klass för nästa vecka. Snart. Nä, jag har inget att blogga om egentligen, jag vill bara verkligen verkligen inte börja läsa än.

Matts aka Snuttjulle: Av nån anledning smakar det bättre i min mun än i din.
Jamen ursäkta mig då. Stanna i din egen mun så har vi löst problemet?

I bilen på väg hem från Citygross. Vi är gravt hungriga. Och vissa är mer griniga än andra.
Jag: Vi har tre val, familjen Addams, Flashdance och Big Fish.
Matts: Flashdance.
Jag: Den har jag aldrig sett.
Angel: Inte jag heller!
Jag: Jag har hört att Big Fish är jättebra.
Angel: Jag har inte sett den heller.
Matts: Jamen jag vill verkligen se Flashdance!
Macho macho maaaan *sjunger lite oskyldigt*

Vi hann under lördagskvällen också ta upp det uråldriga problemet med män och kvinnors olika kommunikationsstilar. Ni vet, hela Män är från Venus, kvinnor från Mars-problematiken. Och ni som hävdar att allt sånt är bullshit kan få gå i skola hos mig. I know my shit. Att jag kan min skit hindrar dock inte att jag då och då ramlar ner i samma fallgropar som alla andra. För ärligt talat, jag har läst nog med genusteori för att kunna alla sidors argument, framförallt de som säger att individuella skillnader är större än könsskillnader. MEN, ganska många killar och ganska många tjejer har samma problem: vi ANTAR att alla använder samma tekniker i samtal som vi själva gör. Ett exempel:

Enligt vissa genusteoretiker strävar män i samtal efter att vinna status eller lösa problem. Kvinnor strävar enligt samma forskare efter att skapa samhörighet och känna gemenskap.

Jag: Men kolla om man ligger på sidan, då får man värsta Biafra-magen?! (läs jag istället för man och bortse från mina politiska inkorrektheter)
Matts: Ja? Du måste ju träna upp musklerna där så att det inte hänger.
Jag: WTF?!?!?!

Ett klassiskt exempel. JAG var ute efter lite komplimanger i stil med "Näää, DU har väl ingen mage?!" medan den andra parten i samtalet trodde att jag ville ha förslag på lösningar. Jag dubbelkollade med Angel också hur hon skulle ha reagerat och hon var helt på min sida vad gäller reaktionen, så mina slutsatser understöds av flera källor: Även om man inte håller med om vissa forskares generaliseringar så blir livet lite enklare om man inte antar att alla är ute efter att såra en. De har helt enkelt en jävligt udda samtalsteknik. För kom igen, min måste ju vara bäst?