jessikavingakristina

... finner ett korn. Men yra höns då?

Jag tycks ha drabbats av lägesyrsel. Upptäckte den i lördags morse och har sedan dess försökt parera plötsliga karusellattacker genom att:

1. Lägga mig ner. Det funkar inte. Blir bara värre.

2. Ta tag i närmaste stadiga föremål. Igår blev det Angel, idag en husvägg på väg till jobbet.

3. Stödsova en stund på eftermiddan. Det hjälpte inte mot yrseln, men jesus vad underskattat det är med siesta.

4. Dansa. Igår var det kursstart på gula gruppen (jag tänker alltid på "kom alla mina små kycklingar!" Finns vissa likheter faktiskt) och jag trodde inte jag skulle klara av att ta mig ut på dansgolvet ens. Men hey, det gick som en dans. Höhöhö.

5. Lyssna på country. Eller okej. Det gör jag mest hela tiden ändå. Yrsel or no yrsel.

Ikväll: röd grupp! Jag åker dit med en känsla av skräckblandad förtjusning. Det är riktigt riktigt roligt. Och riktigt riktigt läskigt. Jessika måste lära sig att kliva utanför sin comfort zone. Men HUVVA (första ordet i Angels norrländska vokabulär!) vad jobbigt det är. Jag tar med mig systerysters visdomsord (ja, min tvillingsyster KAN ha blivit lite klok. Mycket märkligt med tanke på vad jag har att berätta om vår barndom. Men hon har likadana historier att kontra med så jag låter bli): jag har ingenting att bevisa. Jag ska bara ha kul.