Den o(be)täck(t)a sanningen
Tisdagsmys på jobbet är helt i klass med fredagsmys. Jag åt nästan ihjäl mig på digestivekex. Kurt hade köpt glutenfria bara åt mig och Pernilla och man vill ju inte verka otacksam. Sen gick jag och Anders och kollade hockey på O'Learys. Ett helt perfekt sätt att fira in höstlovet på. Att Modo dessutom kickade Brynäs-ass i straffläggningen gjorde inte direkt kvällen sämre. I-n-t-e d-i-r-e-k-t.
Matts (nöjt): Jag är lite bättre på uppifrån och ner än vad du är!
Ja, man blir ju bra på det man tränar mycket på.
Jag: Det var poppen!
Jag menade rosten. Han smittar.
Matts: Det var ju en englisificering av ordet rap!
Vem kan argumentera mot en englisificering?
Och så. Det har slutligen inträffat. Han har överträffat sig själv i felsägningar. För hur ska man kunna konkurrera med detta:
Matts: Jaså, du tyckte att du smet iväg obetäckt i morse!
Jag vet inte vad jag ska säga.
Matts (nöjt): Jag är lite bättre på uppifrån och ner än vad du är!
Ja, man blir ju bra på det man tränar mycket på.
Jag: Det var poppen!
Jag menade rosten. Han smittar.
Matts: Det var ju en englisificering av ordet rap!
Vem kan argumentera mot en englisificering?
Och så. Det har slutligen inträffat. Han har överträffat sig själv i felsägningar. För hur ska man kunna konkurrera med detta:
Matts: Jaså, du tyckte att du smet iväg obetäckt i morse!
Jag vet inte vad jag ska säga.
Kommentarer
Postat av: Jenny
Jag tror jag skrattar på mig... Den mannen slår ju till och med Jonas (och det vill inte säga LITE det inte...)
Trackback