jessikavingakristina

Jag var så nervös att jag kallsvettades och händerna skakade. Jag kunde inte klappa takten till heatet före eftersom jag plötsligt förlorat all taktkänsla (och nu menar jag den som gäller musik, inte känsla för takt och god ton för det har aldrig haft). Alla ljus och alla människor snurrade framför ögonen. Sen finns det så mycket jag borde komma ihåg. Vilken musik som spelades. Vilka som var på dansgolvet samtidigt. Vad jag gjorde. Men nej. Jag minns ingenting. Bara känslan efteråt.

Kvällens fest. Zeunerts öl (jag påpekar för alla som vill lyssna, och alla andra också, att den är från Sollefteå. Det är nästan jag med). Allsång och "Grisen i säcken" (nästan i klass med Kyrkdalscabaréns version, och det är ett gott betyg). Sen. Fel låt vid fel tillfälle. För många insikter på en gång. Jag har ont. Jag är trött. Jag hatar att tycka synd om mig själv och jag kan inte komma på ett sämre tillfälle att börja göra det.Men min alldeles egen Angel tog mig under sina vingar (varken för första eller sista gången) och kvällen slutade på en sommarvarm balkong med hysteriska fnissattacker och försök till rökringar. Det finns ingen anledning att tycka synd om mig faktiskt.

How do I repay her? Det kan jag aldrig göra så jag bjuder på hennes citat istället. Det är en kärleksförklaring.

Angel: Jag tycker att han är trevlig. Han frågar hur man vill ha det. Eller alltså, han frågar om det är bra.
Jag: ...
Angel: Jamen du förstår ju vad jag menar?!

Angel: Det brinner i gräset! Hjälp!

Angel: Nu fick jag kladd på magen!
Och inte EN gång heller?!

Angel: Jag använder alltid fingret.
Det är Angel som borde vara lärare, inte jag.