jessikavingakristina

Jag försöker verkligen vara en bra människa. Inte så där skenheligt god så att jag ska få känna mig duktig, utan bra på så sätt att jag tillför något till andras liv. Framförallt så att jag tillför något till mitt eget liv.

Vissa dagar är det svårare än andra. Vissa dagar känner jag mig som ett freak. Vissa dagar måste jag såra människor jag älskar.

För det handlar om det Anna skriver: att kunna kliva upp på morgonen (eller gå och lägga sig på kvällen) och kunna se sig själv i ögonen. Innan jag blev sjuk vågade jag aldrig stanna upp tillräckligt länge för att göra det, för att se vad hon där mittemot egentligen ville. Jag tänker inte gå runt och vara glad för att jag blev sjuk, men jag tänker vara glad för den personen jag har blivit. Man kan bara bli bra på det man tränar på. Som att lyssna inåt ibland. Och utåt ibland. Och framförallt se till att man gillar det man hör.