Efter regn...
... kommer solsken. Det har visserligen inte regnat idag, men solen envisades med att gå i moln så fort jag och mitt entourage (eller var det tvärtom?!) bredde ut filten.
Jag hoppas att det även kommer solsken i de av mina vänners liv som upplever lite tunga skyar just nu. Hur mycket man än vill hjälpa till så kan man inte alltid göra allt bra igen. Men man kan hålla alla tummar man har.
I mitt eget liv blir det mer och mer solsken. Idag blev jag faktiskt HUNGRIG för första gången på... ja... länge? Dessutom har jag träningsvärk efter gårdagens utegympa med Sassa. Gratis är gott! Och i det här fallet roligt! Men det som gjort mest för humöret är att jag för första gången på nästan ett år kan vrida huvudet så att jag ser över axeln när jag kör bil! Fatta hur mycket säkrare min bilkörning plötsligt blev... Tacka sjukgymnasten för det.
Om någon som inte känner mig skulle kika i min kalender och se hur många läkare, sjukgymnaster och liknande jag träffat och ska träffa den här våren/sommaren så skulle h*n nog tro att jag är en ovanligt sjuklig 28-åring. Jag skulle tvärtom vilja hävda att jag är en ovanligt frisk sådan. Sluta skratta. Jag menar fysiskt sett. Visst, jag kanske är lite stel i ryggen, och visst, jag kanske inte kan äta allting. Men jag kan fuldansa hur mycket jag vill. And that's what counts (inte cunts som eleverna envisas med att skriva).
Jag hoppas att det även kommer solsken i de av mina vänners liv som upplever lite tunga skyar just nu. Hur mycket man än vill hjälpa till så kan man inte alltid göra allt bra igen. Men man kan hålla alla tummar man har.
I mitt eget liv blir det mer och mer solsken. Idag blev jag faktiskt HUNGRIG för första gången på... ja... länge? Dessutom har jag träningsvärk efter gårdagens utegympa med Sassa. Gratis är gott! Och i det här fallet roligt! Men det som gjort mest för humöret är att jag för första gången på nästan ett år kan vrida huvudet så att jag ser över axeln när jag kör bil! Fatta hur mycket säkrare min bilkörning plötsligt blev... Tacka sjukgymnasten för det.
Om någon som inte känner mig skulle kika i min kalender och se hur många läkare, sjukgymnaster och liknande jag träffat och ska träffa den här våren/sommaren så skulle h*n nog tro att jag är en ovanligt sjuklig 28-åring. Jag skulle tvärtom vilja hävda att jag är en ovanligt frisk sådan. Sluta skratta. Jag menar fysiskt sett. Visst, jag kanske är lite stel i ryggen, och visst, jag kanske inte kan äta allting. Men jag kan fuldansa hur mycket jag vill. And that's what counts (inte cunts som eleverna envisas med att skriva).
Kommentarer
Trackback
