It's little things...
Har ni tänkt på att det finns massor med såna där småsaker som är rätt roliga för en själv men som aldrig skulle platsa i någon som helst konversation med nån annan (och plocka upp tankarna ur rännstenen nu. Inte SÅNA saker... ) men som ändå på något vis... förtjänar en plats? Som till exempel att jag igår lyckades handsprita inte bara mig själv utan också halva ansiktet och halsen eftersom den pumptvålsliknande anordningen med handsprit hade lite problem? Eller att jag antagligen innehar någon slags rekord i antalet danska skallar man under en livstid kan ge ett handfat? Eller kanske att jag i mitt tycke har de absolut bästa och effektivaste morgonritualerna man kan ha. Dock tror jag säkert att det finns fler bud?
Men allvarligt talat, VEM är intresserad av andras morgonritualer? Det är ju nästan i samma klass som andras drömmar. Jag drömde för övrigt att en av mina klasser gjorde uppror mitt under ett prov. De var fruktansvärt oförskämda, kastade mobiler på mig, skrattade hånfullt när jag sa något och gick ut fast jag sa att de inte fick. Ujuj. The horrors.
Det är visst lärardag idag. Det märks inte alls att jag försöker hitta ursäkter för att INTE göra mig klar? Det går ju lika bra att sitta här idag? Och kolla på gamla Veronica Mars-avsnitt... Och äta chokladdrömmar... Och dricka löjliga mängder kaffe...
Just take a walk down lonely street to Heartbreak Hotel...
Bussmekaniker 1: Men du vill inte säga vad du heter? Varför inte?
Jag: ?
Bussmekaniker 2: Åh, hon är en sån där som jag gillar. Liten. Smal. Och BRUNETT.
Jag: ?
Bussmekaniker 1: Men hon vill inte säga vad hon heter. Men hon säger hej!
Jag: ?
Bartendern (som hört konversationen och märkligt nog uppvisar tillräckligt mycket medkänsla för att låta mig gå före två gäng MYCKET läckra brudar): Vad vill damen ha?
Jag: ÖL!
Bussmekaniker 1: Men ska du gå? Jag ville ju prata mer med dig?
Bartendern skrattar.
Jag går till andra änden av baren.
Angel: Men? Hur kunde du få din öl så fort?
Jag: ?
Scen 2 På dansgolvet
Okänd kille lyfter upp mig bakifrån, snusar mig i håret, sätter ner mig igen, ger mig en kram och går.
Angel: Kände du honom?
Jag: ?
Scen 3 Bredvid dansgolvet
Okänd kille: ???
Jag: Vad säger han?
Angel skrattar.
Okänd kille: ???
Jag: VA?!
Angel: Ska vi gå och dansa?
Jag: Dansa? Ja?
På väg därifrån.
Angel: Haha, han trodde du var hörselskadad på riktigt!
Scen 4 Vid ett bord bredvid dansgolvet under sista dansen.
Okänd kille: Hej!
Vi: Ska vi gööööra som dom aaandra å ägna oss åt varaaaandra!
Okänd kille: Jag heter _ _ _
Vi: Eller ska var å en sköta siiiiitt?
Okänd kille går.
Angel: Men hallå! Jag trodde vi hade en konversation här?!
Tunnelseende...
Bästa helgcitatet (tack Annika!): "Börjar du alltid bakifrån?"
Bästa helgtipset: Höga klackar är ALDRIG värt det.
Nyluftade täcken, höstdoft i kvällsbrisen, ett par chokladbitar kvar längst ner i skålen, bara en varm dusch mellan mig och insomning mellan rena lakan... Fan. MP3-spelaren ligger kvar på jobbet. Ingen dokumentär ikväll.
Who wouldn't wanna be en egen Jessika?
Näringslära kan ta sig i ett ställe där solen inte skiner, jag mår mycket bättre med lite (ja eller okej... mycket...) kladdkaka i magen!
Inte för att jag mådde direkt dåligt före heller, fick en riktigt genomkörare på gymmet idag så nu är jag så där härligt trött som man blir timmen innan man inte längre orkar lyfta armarna för att borsta tänderna. Så jag tänkte ta tag i det där med duschande och gnuggande (av gaddarna, ingenting annat Annika och Jörgen!) typ... nu...
En lärare utan lektioner är konstigt nog en både harmonisk och glad lärare. Eller så är det bara jag? Det brukar bara vara jag. Som en klok kollega sa häromdan "Alla borde ha en egen Jessika". Det är ju bara att hålla med? Alla FÅR dock inte det, men JAG får det varje dag och eftersom en egen Jessika för tillfället är oerhört organiserad på jobbet (även om det kanske inte VERKAR så), tränar lagom mycket, har massor med underbara vänner och skrattar åt sina egna skämt (Åh. Hon är så rolig en egen Jessika!) så tycker jag nog att jag har det rätt bra? Vad var det jag höll på att prata om? Ja... inga lektioner ja... Så jag har hunnit planera med min alldeles egna kandidat, rätta texter om Harry Potter (ja? Man är väl dum om man ger eleverna TRÅKIGA uppgifter som man sen måste läsa?) och... torka av skrivbordet med sån där handdesinfiktion (heter det så? Desinficeran...? Desinficerings...? ÄH!) eftersom det var ÄCKLIGT. Jag har inte bacillskräck. Jag tycker bara att det är dumt att chansa.
Diska, duscha, dormsova. Ditta lite på Idol först?
Söndagsfilosoferar...
Är det konstigt att världen ser ut som den gör när:
*cyklister fuckar åt bilister som råkar komma för nära? (men det är klart man ska ANTA att alla är ute efter att skada en. Med vilje).
*tjejer blänger elakt på varandra på krogen istället för att le uppskattande mot någon som ser bra ut? (men givetvis är det bäst att försöka sänka konkurrenterna istället för att inse att det inte finns nån vinnare i tävlingen?)
*man antar att folk är stöddiga och/eller nonchalanta istället för att anta att de är osäkra och behöver uppmuntran? (tills man hör om tuffa killar som börjat gråta när någon sagt att de är smarta eller man blir kompis med bruden som man trodde hatade en i flera år och inser att hon trott precis samma sak fast det inte alls var så)
*människor som valt att ha en relation med varandra försöker vinna poäng snarare än att få den andre/a att må bra? (men man får säkert utlopp för en massa aggressioner genom att bråka om vems tur det är. Sån tur.)
Men allt är inte bara negativt. Tänk att:
*grannar man aldrig pratat med ändå hälsar glatt på håll på gården. Fast man själv missade höststädningen...
*vänner kan offra tid på en söndag för massage som gör gott ända in i själen.
*man blir erbjuden kaka på en tisdag.
*en hel massa folk i Gävle vill lära sig bugga och därmed ta i okända människor, skratta med såna man aldrig träffat tidigare och våga shaka loss fast alla tittar.
Jag är rätt nöjd med livet. Bara jag inte behöver kliva upp härifrån. Men jo. Det börjar bli dags.
Idag har jag nästan...
-Har du åkt jet-plan någon gång?
-Not yet.
Men klart bäst var utan tvekan:
- Vet du vem som är psalmbokens bästa narkos-läkare?
- Nej.
- Det är Glenn!
- Vilken Glenn?
- Glenn söver sjö och strand.
Pappahumor. Jag kanske har ärvt lite av den trots allt.
Det var för övrigt väldigt längesedan jag vaknade av någon annans väckarklocka och fick somna om. Sweet.
You're my better half...
Idag passade texten till Shania Twains "C'est la vie" rätt bra. "It must be Monday, oh what a dumb day, can't drag my butt out of bed.." Det var fan tungt att kliva upp! Men dagen blev lättare och lättare tack och lov... KAN ha att göra med kaffet. Pellhaps.
Efter jobbet svischade jag till gymmet (glömde rena strumpor. Nej jag tog inte de använda!!! Huva. Jag gick barfota i skorna, NÄSTAN lika äckligt) och sen vidare till Church street för middag med hejans trevligt folk. Och jag blev inte knuffad av stolen som i söndags, måste ses som framsteg?
Det är dags att laga cykellyset.
Sen sist har jag kommit på...
... att jag VISST är mörkrädd fortfarande. I alla fall om jag är mitt ute i skogen och det kan finnas björnar (och läskiga mördare) i mörkret runtomkring. Det är INTE samma sak att sitta i en lägenhet inne i stan. Där kan man lätt tro att man kommit över sin mörkrädsla. Men det har man inte.
... att årets bästa kväll i Gävle är när 5000 marschaller lyser upp åvattnet ändå ut från hamnen hela vägen in till stan. Det kallas lyskväll, ett något oromantiskt namn på något så fantastiskt vackert.
... att jag verkligen verkligen saknar att ha ett badkar. Men att det går att uthärda om man har snälla vänner som lånar ut sina hemma-spa.
... att man KAN lägga 700 spänn på en träningsjacka. Jag kommer att använda den varje dag. Tills eleverna börjar klaga på stanken.
... att jag borde städa. Jag fäller hår som en jävla hund.
