Söndagsfilosoferar...
Ja, så ligger jag här i soffan igen med datorn i knät och funderar på hur i hela helvete jag ska orka ta mig till duschen. Köpte två nya sorters te på vår numera traditionella veckohandling och var nyss tvungen att prova båda två i en megamugg (inte samtidigt), så det där med att hitta motivation för att kliva upp lär lösa sig ändå när teet runnit igenom... Tills dess har jag lite funderingar efter en helg med mig själv (det är inte så tragiskt som det låter, jag VILLE vara själv!) där jag sett en del märkligheter...
Är det konstigt att världen ser ut som den gör när:
*cyklister fuckar åt bilister som råkar komma för nära? (men det är klart man ska ANTA att alla är ute efter att skada en. Med vilje).
*tjejer blänger elakt på varandra på krogen istället för att le uppskattande mot någon som ser bra ut? (men givetvis är det bäst att försöka sänka konkurrenterna istället för att inse att det inte finns nån vinnare i tävlingen?)
*man antar att folk är stöddiga och/eller nonchalanta istället för att anta att de är osäkra och behöver uppmuntran? (tills man hör om tuffa killar som börjat gråta när någon sagt att de är smarta eller man blir kompis med bruden som man trodde hatade en i flera år och inser att hon trott precis samma sak fast det inte alls var så)
*människor som valt att ha en relation med varandra försöker vinna poäng snarare än att få den andre/a att må bra? (men man får säkert utlopp för en massa aggressioner genom att bråka om vems tur det är. Sån tur.)
Men allt är inte bara negativt. Tänk att:
*grannar man aldrig pratat med ändå hälsar glatt på håll på gården. Fast man själv missade höststädningen...
*vänner kan offra tid på en söndag för massage som gör gott ända in i själen.
*man blir erbjuden kaka på en tisdag.
*en hel massa folk i Gävle vill lära sig bugga och därmed ta i okända människor, skratta med såna man aldrig träffat tidigare och våga shaka loss fast alla tittar.
Jag är rätt nöjd med livet. Bara jag inte behöver kliva upp härifrån. Men jo. Det börjar bli dags.
Är det konstigt att världen ser ut som den gör när:
*cyklister fuckar åt bilister som råkar komma för nära? (men det är klart man ska ANTA att alla är ute efter att skada en. Med vilje).
*tjejer blänger elakt på varandra på krogen istället för att le uppskattande mot någon som ser bra ut? (men givetvis är det bäst att försöka sänka konkurrenterna istället för att inse att det inte finns nån vinnare i tävlingen?)
*man antar att folk är stöddiga och/eller nonchalanta istället för att anta att de är osäkra och behöver uppmuntran? (tills man hör om tuffa killar som börjat gråta när någon sagt att de är smarta eller man blir kompis med bruden som man trodde hatade en i flera år och inser att hon trott precis samma sak fast det inte alls var så)
*människor som valt att ha en relation med varandra försöker vinna poäng snarare än att få den andre/a att må bra? (men man får säkert utlopp för en massa aggressioner genom att bråka om vems tur det är. Sån tur.)
Men allt är inte bara negativt. Tänk att:
*grannar man aldrig pratat med ändå hälsar glatt på håll på gården. Fast man själv missade höststädningen...
*vänner kan offra tid på en söndag för massage som gör gott ända in i själen.
*man blir erbjuden kaka på en tisdag.
*en hel massa folk i Gävle vill lära sig bugga och därmed ta i okända människor, skratta med såna man aldrig träffat tidigare och våga shaka loss fast alla tittar.
Jag är rätt nöjd med livet. Bara jag inte behöver kliva upp härifrån. Men jo. Det börjar bli dags.
Kommentarer
Trackback
