Problemrapport
Häromdagen fick vi ett mail där det stod att vi skulle rapportera alla problem vi hade med utskrifter och kopiering på jobbet. Haha. Tillåt mig småle. Min rapport kommer ut i bokform inom kort. Idag talade kopiatorn till mig och sa att jag inte hade fått bort alla papper ur "pappersbanan". Jag talade vänligt men bestämt om att JO FÖR I HELVETE DET HAR JAG VISST!!! Men den höll inte med. Fuck din jävla pappersbana tänkte jag och tog en annan maskin. Jag är rätt övertygad om att de konspirerar för att driva oss alla till vansinne, för maskin två hade UPPENBARLIGEN pratat med maskin ett så att den hade full koll på hur nära gränsen jag var. Den lät mig nämligen trycka ut säg, fyra kompendier. Åh vad glad jag blev! Sen bad den mig öppna en liten lucka. Och plocka bort ett ynka litet papper. Humöret var fortfarande på plus så jag gjorde beredvilligt som den sa och tryckte sedan på "återuppta". Och då. DÅ satte den in dödsstöten... Pappersstopp ÖVER-FUCKING-ALLT! Game over.
Dagens fundering i Jessikas överaktiva hjärna (även om vi alla funderar över varför vissa delar är just överaktiva medan andra inte verkar fungera alls):
Varför blir vissa människor och deras åsikter så betydelsefulla för en att man bär med sig en ständig längtan efter att göra något som ska få dem att erkänna att de tycker att man själv är lika viktig?
Bytte du skrivare?? Men Jessika!! Jag blir upprörd, för här är det ALLTID mig man ropar på när skrivarna djävlas! Då får mn stå och prata lugnt med den, ta ut ALLA papper, öppna och stänga ALLA luckor, slå på och av.. Och sen hoppas. Sen göra samma sak igen. Och kanske igen. Sen ringer man service-numret som står på maskinen och gråter. Men skrivare är som min gamla bil. Mn måste prata lugnt och stilla med dem, och klappa dem lite. De behöver kärlek, då brukar de funger.
Fast... å andra sidan. Strejkande skrivare är fan det mest frustrerande som finns! Möjligen efter strejkande datorer.
