spooky...
Idag gjorde jag Johan Glans spökljud i huvudet innan jag viskande vågade fråga min kollega: "Morgan, har du lagt uppsatserna jag skrev ut där?". Med ett darrande finger pekade jag på uppsatserna som plötsligt dykt upp bara centimeter från min vänsterarm. Han tittade lite konstigt på mig och sa något frågande: "Eh, ja?" Han tyckte kanske att jag borde ha märkt att han klev upp samt att han sa "är det här dina?" eller att jag i alla fall skulle bli uppmärksam på vad som pågick när jag svarade "japp!" och tog emot dem. Men allt detta gick mig spårlöst förbi. Spooky var ordet.
Annars har jag delgivit mina elever en hel massa livsvisdom idag: Man ska inte döma sig själv hårdare än andra, killar borde också läsa tjejböcker eftersom det ger dem ett enormt försprång på marknaden (joho! Tänk själva, 17-åriga killar som FATTAR HUR TJEJER TÄNKER?!), man ska aldrig tycka om samma saker som sin tvillingsyster och det är helt okej att inte tycka om det alla andra gillar. Samt att man faktiskt KAN vara nykter under studentveckan. Jag är helt säker på det sista, resten vet jag inte riktigt hur jag kom fram till...
Tröttheten och den påföljande galenskapen på jobbet blir alltmer underhållande. Alla pratar LITE för högt (vilket jag förstås uppskattar, lomhörd som jag är), trycker LITE för hårt på knapparna till kopieringsmaskinerna och dricker LITE för mycket kaffe. Inte jag förstås. No sir. Jag är lugn som en filbunke. Oh ja. Jajemensan.
En viss guidekollega (inga namn, det blir ju pinsamt) kläckte flera gånger ur sig "Ja, och om det är nån som känner sig obehaglig är det bara att säga till" (han menade "om det är nån som känner obehag". Alltså när man går ner i berget. På Hemsön. Under berget. Långt ner. I berget.) och det är ju lite otäckt. Om man känner sig obehaglig alltså. Fast poängen var en annan men den kommer jag tyvärr inte ihåg längre. Då kan man ju tycka att jag skulle kunna deleta (haha, hoppas Micke läser det här och blir upprörd över anglifieringen!) alltihop men då får jag ju inte berätta om Jonas felsägning? Oops! Nu sa jag visst vem det var också. Jaja.
Annars har jag delgivit mina elever en hel massa livsvisdom idag: Man ska inte döma sig själv hårdare än andra, killar borde också läsa tjejböcker eftersom det ger dem ett enormt försprång på marknaden (joho! Tänk själva, 17-åriga killar som FATTAR HUR TJEJER TÄNKER?!), man ska aldrig tycka om samma saker som sin tvillingsyster och det är helt okej att inte tycka om det alla andra gillar. Samt att man faktiskt KAN vara nykter under studentveckan. Jag är helt säker på det sista, resten vet jag inte riktigt hur jag kom fram till...
Tröttheten och den påföljande galenskapen på jobbet blir alltmer underhållande. Alla pratar LITE för högt (vilket jag förstås uppskattar, lomhörd som jag är), trycker LITE för hårt på knapparna till kopieringsmaskinerna och dricker LITE för mycket kaffe. Inte jag förstås. No sir. Jag är lugn som en filbunke. Oh ja. Jajemensan.
En viss guidekollega (inga namn, det blir ju pinsamt) kläckte flera gånger ur sig "Ja, och om det är nån som känner sig obehaglig är det bara att säga till" (han menade "om det är nån som känner obehag". Alltså när man går ner i berget. På Hemsön. Under berget. Långt ner. I berget.) och det är ju lite otäckt. Om man känner sig obehaglig alltså. Fast poängen var en annan men den kommer jag tyvärr inte ihåg längre. Då kan man ju tycka att jag skulle kunna deleta (haha, hoppas Micke läser det här och blir upprörd över anglifieringen!) alltihop men då får jag ju inte berätta om Jonas felsägning? Oops! Nu sa jag visst vem det var också. Jaja.
Kommentarer
Postat av: Pia
Som att man inte fattade vem det var redan innan du "råkade" avslöja hans namn :P
Postat av: Jenny
Man visste liksom vem det var långt innan ja...;)
Postat av: Jenny
Det är alldeles för länge mellan dina blogginlägg nu sis! Hoppas du blir otrött nog att börja skriva ofta här igen snart!
Love!
Trackback