Premiären avklarad!
Igår var det äntligen dags! Lösnaglar (riktigt snygga! :P), scensmink, rockfrisyr, svarta kläder, svarta stövlar, svarta hattar, trådlösa handmickar, barstolar, ser ni det framför er?
Dagen började tidigt på Heartbreak, vi var där tio för att testa utrustningen. Första genomkörningen lät... halvbra... Inte dåligt alls men inte så bra som det lät i vår älskade gymsal... Vi blev nog lite bortskämda där med akustik och speglar! Hur som haver, med Bubbas hjälp (ja, ljudkillen hette så) fick vi i alla fall igång tre mickar (de som var med på Mossas tid vet ju hur sjukt förtjust vissa av oss är i dylika tingestar så jag var minst sagt lycklig) och när vi dessutom hittat tre barstolar på övervåningen som vi mer eller mindre elegant släpade nerför trappan var scenen redo. Bara att invänta kvällningen...
Hem för att äta, duscha och packa kläder. Medan vi var inne på Heartan hade det visst blitt lite snöstorm, så i mysbyxor och snowjoggings (star quality!) halkade jag iväg till Dharmanna på eftermiddagen. Där blev vi ordentligt omhändertagna (jag fick GOTT kaffe, det är vi inte bortskämda med på Vasa!) och lämnade hennes lägenhet BETYDLIGT snyggare än när vi kom dit. Jennie och jag beundrade särskilt våra mycket naturliga lösnaglar, ska man vara fin får man banne mig se till att gå all the way! Och vi insåg ju hur snyggt det skulle bli när vi körde "Living on a prayer" eftersom vi där gör en move som gör att naglarna verkligen syns... Hm, svårt att förklara, ni får kolla in DVD:n när den släpps i butik... ;) Piffade och glada i hågen drog vi återigen ner mot stan och kämpade oss tappert genom stormen och in på Heartbreak igen. Provsjöng lite, tog oss en öl och började bli liiiite stirriga. Men bara lite.
När vi intog scenen (vi INTOG den verkligen, inget försiktigt smygande här inte...) var känslan bara... YES! Visst, alla rörelser kanske inte satt exakt där de skulle, men det största problemet var att det tog slut för fort! Jag hade kunnat stå där i flera timmar... Det var så otroligt kul att få köra låtarna vi jobbat med och höra hur folk började jubla redan när ett intro drog igång! Att stå där med två sådana FANTASTISKA tjejer kändes helt overkligt!!! Ska bli riktigt kul att se filmen som vår "groupie" ordnade... :D Vi fick massor med positiv respons efteråt (även i toakön senare under kvällen... :P) och resten av aftonen blev precis lika perfekt (även om vi fick utstå lite VÄL mycket knuffande på Helt Enkelt...) med dans, mer öl, trevligt folk och som avslutning en foxtrot! Jag ska se till att komma iväg på lite styrdans i år helt klart... Betyget på kvällen? Fem toasters! ;) Men Gävle är fasen inte mycket större än Härnösand, alla känner verkligen alla... Hade ett konstigt "men! KÄNNER ni varandra?"-moment...
Idag är jag lite... trött... Vaknade för tidigt och har spenderat dan i soffan med välvalda TV-serier... Tänker fortsätta kvällen där också...
Dagen började tidigt på Heartbreak, vi var där tio för att testa utrustningen. Första genomkörningen lät... halvbra... Inte dåligt alls men inte så bra som det lät i vår älskade gymsal... Vi blev nog lite bortskämda där med akustik och speglar! Hur som haver, med Bubbas hjälp (ja, ljudkillen hette så) fick vi i alla fall igång tre mickar (de som var med på Mossas tid vet ju hur sjukt förtjust vissa av oss är i dylika tingestar så jag var minst sagt lycklig) och när vi dessutom hittat tre barstolar på övervåningen som vi mer eller mindre elegant släpade nerför trappan var scenen redo. Bara att invänta kvällningen...
Hem för att äta, duscha och packa kläder. Medan vi var inne på Heartan hade det visst blitt lite snöstorm, så i mysbyxor och snowjoggings (star quality!) halkade jag iväg till Dharmanna på eftermiddagen. Där blev vi ordentligt omhändertagna (jag fick GOTT kaffe, det är vi inte bortskämda med på Vasa!) och lämnade hennes lägenhet BETYDLIGT snyggare än när vi kom dit. Jennie och jag beundrade särskilt våra mycket naturliga lösnaglar, ska man vara fin får man banne mig se till att gå all the way! Och vi insåg ju hur snyggt det skulle bli när vi körde "Living on a prayer" eftersom vi där gör en move som gör att naglarna verkligen syns... Hm, svårt att förklara, ni får kolla in DVD:n när den släpps i butik... ;) Piffade och glada i hågen drog vi återigen ner mot stan och kämpade oss tappert genom stormen och in på Heartbreak igen. Provsjöng lite, tog oss en öl och började bli liiiite stirriga. Men bara lite.
När vi intog scenen (vi INTOG den verkligen, inget försiktigt smygande här inte...) var känslan bara... YES! Visst, alla rörelser kanske inte satt exakt där de skulle, men det största problemet var att det tog slut för fort! Jag hade kunnat stå där i flera timmar... Det var så otroligt kul att få köra låtarna vi jobbat med och höra hur folk började jubla redan när ett intro drog igång! Att stå där med två sådana FANTASTISKA tjejer kändes helt overkligt!!! Ska bli riktigt kul att se filmen som vår "groupie" ordnade... :D Vi fick massor med positiv respons efteråt (även i toakön senare under kvällen... :P) och resten av aftonen blev precis lika perfekt (även om vi fick utstå lite VÄL mycket knuffande på Helt Enkelt...) med dans, mer öl, trevligt folk och som avslutning en foxtrot! Jag ska se till att komma iväg på lite styrdans i år helt klart... Betyget på kvällen? Fem toasters! ;) Men Gävle är fasen inte mycket större än Härnösand, alla känner verkligen alla... Hade ett konstigt "men! KÄNNER ni varandra?"-moment...
Idag är jag lite... trött... Vaknade för tidigt och har spenderat dan i soffan med välvalda TV-serier... Tänker fortsätta kvällen där också...
Kommentarer
Trackback
