Historien om karatefyllan
Det var en gång en inte helt vanlig flicka som hette Jessika som bestämde sig för att ha en fantastiskt rolig lördagkväll. Hon bokade in middag hos en god vän med påföljande fest och såg till att ett löfte om dans på Heartbreak utgavs. Kvällen avlöpte helt enligt planerna. De första timmarna. Sedan... Ja, vad ska man säga... Sedan gjorde Jessika misstaget att helt glömma alla tidigare läxor om alkohol, vilket förstås ledde till en riktig karatefylla. Tilläggas bör att Jessika inte råkat ut för en sådan på ganska lång tid. Skulle nog vilja påstå att man måste gå så långt tillbaka som en berömd nyårsafton på Frideborgsgatan... Hur illa det var kom inte Jessika på förrän hon bestämt sig för att lämna förfesten (efter ungefär en halvtimme, charmigt festsällskap) eftersom hon började känna sig lite... konstig? På väg hem från Brynäs (hur hon hittade hem övergår hennes eget förstånd med tanke på hur sjukligt dåligt lokalsinne och just då sinne för nånting överhuvudtaget hon hade) kom nämligen husväggarna plötsligt emot henne och de rätt lågklackade stövlarna förvandlades plötsligt till decimeterhöga stilettklackar... Innan klockan ens slagit elva befann sig således nämnda flicka till sängs, utan Heartbreak, utan dans. Vad lär man sig av detta? Att ICKE dricka champagne på fastande mage. Jojomen. Att ICKE vara schysst och spela för två i "jag har aldrig" när ens partner in crime måste hem för att hämta mer vin. Absolut. Och sist men inte minst: att öl är receptet på framgång, inget annat. Så är det.
Idag har jag varit oerhört produktiv, vaknade ju löjligt tidigt eftersom jag då redan fått min skönhetssömn (hrm...). Så dagen har gått till matshopping, matlagning, brödbakning, en promenad tillbaka till nämnda middagssällskap för att hämta lite grejor och nu: film! Har dessutom hunnit bli intervjuad av en löjlig kommuntidning och pratat med min ögonsten Anna på telefon en stund. Inte riktigt den helg jag hade tänkt mig, men hey... Shit happens! ;)
Det var säkert något fel på kycklingen!
Jag är väldigt nyfiken på vilka frågor du drack till i spelet när jag var borta...
Visst e det otäckt när husväggarna kommer mot en! var med om det på Snö6 nåt år... =)
Jag säger bara det TÄNK OM MOR LÄSTE DET HÄR. Nästa ggn kan du väl ringa så ska jag lotsa dig hemL Har äntligen kommit på hur man gör för att läsa era bloggar. Kram Far
åhh, du har nämnt mig i ett blogginlägg!STOLT! <3
(vet att det egentligen är för hemligt)