Trubadurer och uppsatser
Balen ja. Ack! "Mina" elever var fantastiskt vackra, otroligt stiliga och framförallt på strålande humör! Vi lärare var kanske inte RIKTIGT lika vackra men vi cleaned up pretty nicely må jag säga... När klockan slog midnatt och droskan förvandlades till pumpa ( ja okej, vår chaufför ville åka då) lämnade vi eleverna ifred och återvände till våra lärarkistor i Vasas valv. Min egen studentbal missade jag och eftersom jag tar igen det mesta så här lite senare i livet som jag inte hann med i tonåren så bockar jag av ännu en sak på livslistan! Nu är det mest skumma grejer kvar, vet inte riktigt hur jag ska klara av dem men va fan. Det går ju inte att banga nu!
Hahaha, på jobbet är humörväxlingarna minst sagt underhållande. Inte bara hos mig utan även hos kollegor och elever. Vi ligger alla på gränsen till komplett galenskap, ni skulle se mailkorrespondensen. Man borde ge ut en bok. Problemet är bara att ingen skulle förstå nånting, inte ens författarna av mailen.
Igår var jag en riktigt Gävlebo. Satt på Berggrenska, drack Newcastle och hörde (inte lyssnade på) trubadurer som försökte sjunga stämmor. Ibland lyckades de, ibland... inte... Sällskapet höll dock tonen.
AAHHH! Det flög just in en geting!!! Jag har tydligen inte kommit över min fobi. Tur att sopen har långt skaft... Hm. Det är nog ENDA anledningen att skaffa pojkvän, jag behöver nån som jagar ut getingar i sommar. Och ja Annika, jag sprang ut i andra rummet innan jag hunnit med någon form av rationell reaktion den här gången också... ;)
Vackert och... mindre vackert...
Mamma kom och hälsade på mig och min nya lägenhet och vi käkade glass i Bollan i strålande sol (och lite blåst, men va fan...)
Anna G och jag drack öl på Skeppet (inte så mycket fint att titta på. Alls. Utom Anna, men det räckte väldigt långt!)
Tjejfika på söndag i vackra Härnösand på mindre vackra Wayne's. Alla mina favoriter samlade på samma ställe, man blev ju rakt tårögd!
Det var inte enda gången jag blev tårögd under helgen, för vackrast av allt var förstås Tor och Sassas bröllop som blev allt jag hade väntat mig och lite till. Med en helt fantastisk utsikt över Härnösand i bakgrunden vigdes två av de finaste människor jag vet. Jag var inte den enda som snörvlade på läktarplats.
Kanske var jag dock den enda som grät senare under kvällen också, när en inspelning från svensexan visade Tor spelandes gitarr och sjungandes "How many roads..". Det var nog först då jag förstod att det faktiskt var min lilla Tor som gift sig. Grabbhalvan som definitivt inte var torr bakom öronen första gången vi träffades... :P
Bröllopsfesten innebar förstås också återupplivandet av lite gamla kontakter! Alltid trevligt att få munhuggas på gammalt Härnösandsmanér igen. Fast jag klantade mig där och var SNÄLL?! Skyller på spriten. Kommer aldrig att hända igen.
Tyvärr tar ju även sagohelger slut, så nu är jag genom käre fars försorger tillbaka på plats i Gefle anamma. Lägenheten är fortfarande sjukt fin, men jag orkar inte riktigt uppskatta den efter förtjänst just nu... Jag blir snart galen på elever som inte kan läsa instruktioner: JAG SKRIVER DEM INTE FÖR ATT DET ÄR KUL!!! Puh. Godnatt.
Feels like home...
Nu sitter jag således i min alldeles egna, alldeles underbara lägenhet med mysbelysning, världens snabbaste bredband och det bästa av allt: MIN ANNA! Hon är här! I detta nu!
Idag på jobbet var det lite dårarnas paradis. Jag erkänner villigt att jag var en av de största dårarna, men jag blev slagen på mållinjen av icke namngiven kollega som ringde efter arbetsdagens slut för att fråga om jag möjligtvis råkat stjäla hans väska? Ett par sekunder trodde jag faktiskt att jag kanske hade råkat göra det (med tanke på det totala kaos min hjärna sysselsätter sig med just nu) men sen insåg jag orimligheten i det scenariot. Det gjorde kollegan också. Men det var roligt.
Nu får man sova. Nu.
Tänk vad man kan hitta...
... i bråten... Jag VISSTE ju att jag skulle hitta alla mystiskt försvunna ägodelar eftersom jag nu går igenom varenda litet skrymsle och varje liten vrå i lägenheten. Men kan nån förklara vad min fina bikiniunderdel som jag letade hela förra sommaren gjorde tillsammans med min gamla kurslitteratur? Inte nåt som lämpar sig för barnaögon, det är jag säker på... Jag har även hittat "utbildningshandledningsmanualsvägledning" till Hemsö fästning! A.k.a. "Lilla Guidebibeln"... Fastnade lite i läsningen där får jag erkänna. Ah, vilka minnen.
Och på tal om minnen hittade jag också en liten oansenlig anteckningsbok där jag tydligen valde att nedteckna mina kvällsfunderingar på Irland... För att behålla lite sans och förnuft här på andra sidan Nordsjön (är det Nordsjön som ligger där emellan? Vad är det annars?! Jag har ingen koll...) har jag nog valt att minnas allt som lite gråare, lite tråkigare och lite jobbigare än vad det faktiskt var. Anteckningarna tyder visserligen på att det fanns jobbiga aspekter också, men mest var det... alldeles... alldeles.... uuuunderbart. Fast jag kan ju ha fabulerat så att jag sedan skulle kunna se tillbaka och tänka "ah, men DÄR gjorde jag faktiskt något helt fantastiskt av mitt liv", trots att det egentligen bara var vardagslunk? Pja. Who knows?
Okej, jag erkänner. Jag försöker hitta annat att göra än att packa det sista. I'm bored. Eller vänta, det räcker inte riktigt för att beskriva känslan, jag är HELT JÄVLA SANSLÖST UTTRÅKAD AV MITT EGET SÄLLSKAP. Och tro det eller ej, men det är rätt ovanligt... Har visserligen varit på Willy's och inhandlat pizzaingredienser (som snart ska omvandlas till just... pizza. Massor med pizza.) men annars har jag sett... hm... eum... få se nu... NOLL personer idag.
Igår var det lite bättre, D och jag hamnade visst på Heartbreak? Trötta men vackra såg vi till att visa Gävleborna hur man dansar till schlager. En kille kom fram på dansgolvet (kille och kille, han var kanske lite äldre. Ja okej. Det var en gubbe...) och sa "Du dansar så bra, ska vi ta en bugg?" Få tänka. Eh, nä?
Jaja, jag SKA återgå till packandet!!!
Every silver lining has its cloud
"Men du får ju inte ligga kvar och gnugga för länge, då kommer du ju aldrig upp"
Behöver jag säga att det inte handlade om det ni tror? Behöver jag säga att jag ändå höll på att skratta ihjäl mig? Behöver jag säga att jag fortfarande fnissar lite lätt?
Idag har jag...
... hållit på med mindre skojigt så kallat administrativt arbete.
... styrketränat för att bli av med träningsvärken (det hjälpte faktiskt!).
... haft givande samtal med elever (jo, det är sant!!!).
... glömt bort att äta middag och inte fattat varför allt började kännas så jobbiiiiiigt... (men jag gjorde omelett för en stund sen, så nu är jag mätt och belåten)
... suktat efter resten av B & J-glassen mest hela dan.
... börjat packa. Jo. Det är sant. Känns jättekonstigt.
Imorrn ska jag...
... kanske springa lite i Bollan med min wing man.
... definitivt packa lite mer.
.... fika! Jag vill ha kakor! Var kommer det här sockersuget ifrån?!?! Är det fullmåne snart?
... sortera mer kläder. Om det är nån som behöver fylla på garderoben, hör av er...
Aldrig mer ska jag...
... råka riva upp ett av postens vadderade kuvert. Vet ni vad de vadderar dem MED?
Nu ska jag...
... återgå till rensandet av garderoben. Det är på nåt perverst vis en liten liten aning kul.
Tonight's the night...
Nej, jag tror jag SPOTTAR på den här dan. De delar av den som varit bra uppväger fan inte PMS:en alls. Ja ursäkta, man ska ju inte praaaata om sånt som tjej. F*** O**! Jag har träningsvärk på helt ANDRA ställen igår efter intervallträningen (kan inte skratta, men så har det inte funnits så väldigt mycket att skratta åt heller), skavsår av mina fina skor och som sagt, hormonspel som heter duga. Det är visserligen kul att drabbas av oförklarliga skrattattacker i lunchrummet, men att sekunden efteråt vilja grina för att en elev skrivit ett gulligt meddelande på sitt nationella prov är inte RIKTIGT lika underhållande...
Ja, det går ju att skoja bort mycket av det som händer just nu, men ärligt talat börjar reserverna ta slut. Jag tror inte att nåt blir bättre av att jag tjatar om mina åkommor och krämpor, men jag HAR kört in i bergväggen en gång (så att säga, tjejerna i Hällsjö fattar referensen... ;) ) och jag vill inte göra det igen. Men att faktiskt inse att jag inte kan göra allt det jag vill för att jag var så jävla korkad en gång i tiden, DET tar emot. Räkna inte med mig första veckorna efter skolavslutningen, jag kommer att behöva åka till Jessikas privata rehabiliteringshem. Alltså troligtvis en Baden-Baden hos mor och far, där jag tänker ligga tills jag inte längre hör elevernas röster eller kan facit till Nationella utantill.
När dagen nästan var slut pep jag in på ICA och köpte tamponger och en fet förpackning Ben & Jerrys. Killen i kassan tittade medlidsamt på mig och vågade knappt fråga om jag ville ha kvitto. That's right, don't mess with the PMS-monster!
Ja jobbet går ju bra...
Och jag fick ett oväntat men högst välkommet besök av två pojkar som just när jag tänkte göra en räd mot skafferiet dök upp med en pizza? Tankeläsning? Subliminala meddelanden? Telepati? Freaky...
Nationella prov. Jag drömmer till och med om dem nu. Och min engelska har definitivt börjat låta mer indisk.
Mycket riktigt har jag idag lidit av träningsvärken från helvetet. Det är lite besvärligt att böja benen, vilket gör de dryga 100 trappstegen (och jag ska vara er guide den närmaste DRYGA timmen ;) ) till ett icke nödvändigt ont. Tack för hissen, trots att den hackar till mellan våningarna och sällan kommer när man ber om det. Sämre vänner har jag haft.
Vad man inte ska säga i klassrummet....
Jag och R sprang nyss intervaller i Bollan, och jag insåg rätt snart att jag INTE längre skulle bli uttagen till kommuntävlingar på 60 meter (jo, jag blev faktiskt det på mellanstadiet!). Ett krav för sådana tävlingar bör rimligtvis vara att ben och överkropp befinner sig på samma ställe hos löparna och det gjorde INTE mina. Överkroppen var mycket snabbare än benen fast jag envist försökte övertala dem att JO, det GÅR att springa fortare!?! Och eftersom vi fortsatte att kivas mest hela tiden kommer jag nog att straffas med en HELVETISK träningsvärk imorrn. Det känns redan.
I morse vaktade jag nationella prov, sen hade jag lektion, sen rättade jag nationella prov, sen hade jag lektion, sen rättade jag nationella prov. Ett mönster? Eller en tillfällighet? Ingetdera. Det är maj.
Och så har jag adressändrat idag. Det kändes... lite skumt... Jag har inte riktigt fattat att det snart är dags, snart bor jag faktiskt i en lägenhet som jag verkligen VILL bo i. Dessutom verkar jag få flytthjälp av folk som har både huvudet och hjärtat på rätta stället, I like it! Om de sedan har muckler eller inte spelar väl inte så stor roll?
Äntligen klar!
Det har varit en hel del hockey på senaste tiden. Ett brons är ju trots allt ett brons även om det inte är ett guld.
Hysterisk skrattattack nr 1
"Och Kletis passar till Hemski"
Undertecknad avlider nästan av tjeckernas exotiska efternamn under kvarten. Kletis var tanten i kafeterian på Ådalsskolan och även om spelaren i fråga i själva verket hette nåt annat LÄT det som Kletis. Och just då var det kul. Jag var kanske lite övertrött också?
Hysterisk skrattattack nr 2
"Host!"
Min kära tvillingsyster och undertecknad själv kom på den briljanta idén att inleda ett videosamtal på Messenger. Ja vadå, jag har bara haft webcam på datorn i typ... åtta-nio månader? Hursomhelst, jag hade INTE fattat att man då automatiskt fick ljudconnection också, så vi fortsatte glatt att skriva om allt och ingenting medan jag vinkade lite gulligt då och då. Så hörde jag plötsligt en HOSTNING. Som inte kom från mig. Och jag var rätt säker på att det inte var nån annan i lägenheten... Sen hörde jag en till hostning och det var DEFINITIVT en Nilsson-hostning. Innan jag hann säga nåt fattade dock min hjärna det komiska i situationen så jag började skratta modell tårarna-rinner-och-det-är-omöjligt-att-göra-annat-än-att-kvida, så det tog några sekunder (kanske minuter?) innan jag kunde förklara vad som var så kul. För T såg ju förstås att jag höll på att dö och eftersom hennes senaste kommentar inte var SÅ sanslöst witty blev hon naturligt nog lite konfunderad. NATURLIGTVIS kunde vi även prata med varann. Tufft. Nästan lika kul som när jag och icke namngiven vän i flera minuter stod och gastade "HALLÅÅÅÅ?" i varsin ände av en telefonlur tills en av oss kom sig för att fråga: "Vänta, HÖR du mig?" "Eh ja? Hör du mig?" och vi insåg att vi båda hört varandra hela tiden. Oops.
Vad mer? Jo jag har inte börjat packa än. Jag tror att jag kan ha drabbats av packningsfobi. Det är inte riktigt normalt för att vara mig att en vecka före flytten inte ha packat en enda pinal. Vadan detta? Beats me.
Sen har jag också fått mitt livs diss i veckan! Även om dissaren i fråga förklarade sig med en historia som nästan var på min klantighetsnivå var det helt och hållet hans fel att jag råkade inhandla en helt GUDOMLIG liten kuvertväska att ha på balen. Eh. Och att jag använder ord som "kuvertväska" och "bal" torde ju om nåt vara ett bevis på att våren knuffat mig lite ur balans.
Man ska inte...
I still haven't found what I'm looking for
Jag skakade just en chokladshake (protein inte glass som huvudingrediens) över hela mig och halva golvet. Nära datorn var det också men det räckte tydligen med lite lagom förnedring den här gången.
Annars har dagen innehållit en liten del rättning av nationella prov, en hel del pratande med elever, en liten del hissåkande (man får åka hiss om man bär mycket papper. Eller nyss har ätit. Eller är hungrig.), en hel del tårta (tjejfika, I like it!) och en hel del jogging. Nu innehåller den mest muskelvärk och blöta kläder (svett och chokladshake). Jag ska väldigt snart duscha.
En annan sak dagen har innehållit är en rätt svullen högerhalva av munnen (vilket konstigt uttryck det blev? Hur ska man säga?). Har lyckats med nåt otroligt korkat igen, så återigen ser det ut (och känns) som om jag har varit i slagsmål. Men jag slåss ju inte. Jag springer. Fort. Åt andra hållet.
The dark side...
Japp. Jag har gått över till den andra sidan. Där mörkret regerar och man aldrig får fika utan barnfamiljer vid bordet bredvid... Jag... har... börjat... prata... gävlemål.
Häromdan sa jag på fullaste allvar "men vi tar EN VARSIN". Det kanske är lämpligt att upplysa alla som tycker att detta låter helt normalt att det där jag kommer ifrån heter "en var" eller endast "varsin". En annan dialekthybrid som plötsligt invaderat mitt språk är (dagens favorit) "men om ni går till plan två kanske ni hittar på nån" (journalister som letade en tjej i trean). Eh. Återigen: där JAG kommer ifrån kan man inte "hitta på" en elev eftersom det skulle innebära designande av bibliska proportioner. NÄR HÄNDE DETTA?!?! Ska man bara rulla runt, visa strupen och gilla läget? Nej, som äkta ångermanlänning (jaja, jag är inte född där men tycker att jag förtjänat att kalla mig det efter lång och trogen tjänst) är det dags att plocka upp handsken (a la Robin Hood Men in Tights) och ge gävlemålet en fet käftsmäll. Eat that bockjävel!
Käre far svängde förbi på väg söderut idag och tog en kaffe i Vasas personalrum, mycket trevligt. Särskilt underhållande var mina försök att visa upp honom för kollegorna, jag kunde inte hejda stoltheten riktigt... :D MIN PAPPA! FIN!
Hm. Jag borde rätta lite nationella prov nu.
Ett positivt "hm"?
Helgen har tillbringats med en intressant ny bekantskap. En kaffe blev en stund i solen, blev pannkakor, blev långpromenad, blev biljard, blev till min (och alla andras?) förvåning en helg som gav mersmak. Dock är jag tydligen bara snäppet bättre än gamla dallriga tanter med variga bölder så vi får väl se vad som händer... :P
Nu ska jag äta ett gäng chokladkakor (håll tummarna för att de inte blivit dåliga!!!) och förbereda mig mentalt på veckan som kommer. Jag har rättat exakt NOLL uppsatser av de ca 60 jag tog hem i fredags, men va fan. You win some you lose some. Gäller bara att få upp farten ordentligt imorrn!
Mamma tycker visst att jag ska börja packa, men jag drar mig nå så enormt för det... Jag VILL INTE packa. Tjurigt gnäll följer men det slipper ni höra.
Mattias Weinhandl
Har haft en otroligt trevlig kväll med god mat, god efterrätt, gott vin och god öl. Och pricken över i:et: bästa sällskapet man kan få. Lärare KAN faktiskt vara trevligt sällskap (även om alla inte verkar tycka det), även om jag inte är det nu längre... :P
Så sjukt skönt att det är långhelg nu! Jag har inte riktigt insett hur trött jag är, men i morse slog det mig att det inte är riktigt normalt att efter åtta (!) timmars sömn knappt orka öppna ögonen och nästan somna gående. Tack för första maj. Försökte komma ihåg texten till Internationalen idag men kunde bara komma ihåg första raderna= SKANDAL!!! Så jag jobbar på det (Maria: jag jobbar här! ;) ) för fullt inför morgondagen. Kanske hittar nåt lämpligt litet första maj-tåg att gå i också? Gärna förbi cheferna så de får nåt att oroa sig för.
Det är en mycket dum idé att försöka gå ut på sista april. Raketerna viner (jag är nog lite raketrädd kom jag på), eleverna vinglar förbi till höger och vänster och kön till Heartbreak är SJUKT överdimensionerad... Så jag gick hem istället.
