Helloooo...
... is it me your lookin' fåååår?!
En helt galen weekend i Dublin med 15 engelsklärare. Minst en Guinness om dagen.
Första dagen.
Annika: Det blir ju inte bättre för att 15 pers står och klämmer på dom?
Men hur kan det bli sämre? Och okej, det här citatet kläckte hon faktiskt ur sig dagen FÖRE resan men jag bara måste få ta med det ändå.
D (som har höns hemma): Prillan har fått en kyckling!
H: Jessika äter kyckling.
Mmm. Ceasarsallad.
Annika: Hon kanske pullar sin egen pint?
Annika: Ja just det, vad hände med chipset jag spottade ut?
Ja om ingen märker att man begår sociala faux pas är det väl bäst att påpeka dem själv?
Annika: Om du sitter stilla behöver inte jag tafsa på dina bröst?
Jag ska tänka på det nästa gång.
Tant Annika och tant Jessika hänger tappert med till slaget sju men vid halv åtta ligger vi i varsin hotellsäng med varsin Bulmers och varsin hög med Pringles. Harmoni.
Andra dagen.
Rundtur med galen guide som lämpar av oss på en pub. Det är klass på irländsk guidning.
Jag: Dom verkar ju inte vara på väg upp till hotellets? (bar)
Annika: Nej, dom har ju kläder på sig?
That's what we call deducing.
R: Fast den var inte kladdig. Det är så jag vill ha den.
Det är för bra för att ens kommenteras.
Annika: Nej nu glömde jag ta kort på min egen! Jag tänkte ju ta när jag fick in den!
Ja herregud.
Okänd förmåga. Annika eller Annagrannen dock för det var inte jag: Ska vi ropa Hannukah och se hur de reagerar?
R: Va, heter hon så?
Alla andra: Vem?
R: Servitrisen?!
Vi funderade på om bordsgrannarna var judar eller inte. Ja, samtalet var helt politiskt korrekt.
Annika: Ska du också på toa? Ska du kissa?
Det tog på sin höjd ett par timmar innan alla sociala konventioner försvann från vårt hotellrum. Helt.
Tredje dagen.
Vi fryser arslet av oss på Trinity College. Jag blir alldeles till mig av Jonathan Swifts dagboksanteckningar. Teater. En skum bar med en massa unga snygga irländare. Mycket märkligt.
Okänd förmåga: Kom mina fingrar med där?
Ja jag kan väl inte komma ihåg ALLA upphovsmakare hela tiden? Det kan inte ha varit jag i alla fall, det är jag rätt säker på. Jag skrev inte ner mina egna citat. Det roliga är att det kan ha varit VEM SOM HELST i sällskapet som fällde repliken, så roliga är vi nämligen allihop.
R: Man blir så intim med folk man inte känner. Jag gillar inte det.
Nej alla kan ju inte gilla samma saker. Hehe.
Årets komplimang:
D: Vad snygg du är ikväll Anna! Eller så är det ljuset.
Jag: Aj det blev varmt!
Annika: Äh, det var bara en buske.
Eh nä? Det var ett element? Jag TROR att jag känner skillnaden på ett element och en buske. Och märk nu att jag undvek kommentarer om heta buskar? Va? VA?
Egentligen är det ett under att vi överlevde. Ni ska bara veta vilka hemskheter vi fick utstå. Tåkramp. 80-talsvideor. Pikétröjor. Och irländska övergångsställen. Om ni rycker på axlarna här och säger "Äh, hur svårt kan det vara?", fråga Annika. Hon vet.
En helt galen weekend i Dublin med 15 engelsklärare. Minst en Guinness om dagen.
Första dagen.
Annika: Det blir ju inte bättre för att 15 pers står och klämmer på dom?
Men hur kan det bli sämre? Och okej, det här citatet kläckte hon faktiskt ur sig dagen FÖRE resan men jag bara måste få ta med det ändå.
D (som har höns hemma): Prillan har fått en kyckling!
H: Jessika äter kyckling.
Mmm. Ceasarsallad.
Annika: Hon kanske pullar sin egen pint?
Annika: Ja just det, vad hände med chipset jag spottade ut?
Ja om ingen märker att man begår sociala faux pas är det väl bäst att påpeka dem själv?
Annika: Om du sitter stilla behöver inte jag tafsa på dina bröst?
Jag ska tänka på det nästa gång.
Tant Annika och tant Jessika hänger tappert med till slaget sju men vid halv åtta ligger vi i varsin hotellsäng med varsin Bulmers och varsin hög med Pringles. Harmoni.
Andra dagen.
Rundtur med galen guide som lämpar av oss på en pub. Det är klass på irländsk guidning.
Jag: Dom verkar ju inte vara på väg upp till hotellets? (bar)
Annika: Nej, dom har ju kläder på sig?
That's what we call deducing.
R: Fast den var inte kladdig. Det är så jag vill ha den.
Det är för bra för att ens kommenteras.
Annika: Nej nu glömde jag ta kort på min egen! Jag tänkte ju ta när jag fick in den!
Ja herregud.
Okänd förmåga. Annika eller Annagrannen dock för det var inte jag: Ska vi ropa Hannukah och se hur de reagerar?
R: Va, heter hon så?
Alla andra: Vem?
R: Servitrisen?!
Vi funderade på om bordsgrannarna var judar eller inte. Ja, samtalet var helt politiskt korrekt.
Annika: Ska du också på toa? Ska du kissa?
Det tog på sin höjd ett par timmar innan alla sociala konventioner försvann från vårt hotellrum. Helt.
Tredje dagen.
Vi fryser arslet av oss på Trinity College. Jag blir alldeles till mig av Jonathan Swifts dagboksanteckningar. Teater. En skum bar med en massa unga snygga irländare. Mycket märkligt.
Okänd förmåga: Kom mina fingrar med där?
Ja jag kan väl inte komma ihåg ALLA upphovsmakare hela tiden? Det kan inte ha varit jag i alla fall, det är jag rätt säker på. Jag skrev inte ner mina egna citat. Det roliga är att det kan ha varit VEM SOM HELST i sällskapet som fällde repliken, så roliga är vi nämligen allihop.
R: Man blir så intim med folk man inte känner. Jag gillar inte det.
Nej alla kan ju inte gilla samma saker. Hehe.
Årets komplimang:
D: Vad snygg du är ikväll Anna! Eller så är det ljuset.
Jag: Aj det blev varmt!
Annika: Äh, det var bara en buske.
Eh nä? Det var ett element? Jag TROR att jag känner skillnaden på ett element och en buske. Och märk nu att jag undvek kommentarer om heta buskar? Va? VA?
Egentligen är det ett under att vi överlevde. Ni ska bara veta vilka hemskheter vi fick utstå. Tåkramp. 80-talsvideor. Pikétröjor. Och irländska övergångsställen. Om ni rycker på axlarna här och säger "Äh, hur svårt kan det vara?", fråga Annika. Hon vet.
Kommentarer
Postat av: Jörgen
...och extremt varm mat, icke att förglömma!
Postat av: Fraj
Det bästa med "hello" är musikvideon. Den är så oslagbart jävla kul!
Fast jag må ju säga att "Man blir så intim med folk man inte känner. Jag gillar inte det." var jävligt bra. Jag gillar inte heller det. Eller hur var det nu?
Trackback
